nathaliemansson

Tjena!
Jag har blivit en jäklet busy woman asså. Så jag är för cooool för att uppdatera min blogg. Ajjjjjjt.
Nä men, jag vet faktiskt inte varför jag inte gjort det. Hm. Mycket att tänka på kanske?
Ska försöka att uppdatera lite oftare nu.
Idag blir det plugg för hela slanten. Börjar på ett nytt delmoment idag. Tema 3. Tänk att jag redan betat av 2 teman. Herregud. Tiden går snabbt. Big time. Men känner mig taggad.

Nu har jag börjat komma in i en slags dimma och verkligen fattat att jag inte ska jobba. Inte lika mycket som innan iaf. Känns konstigt faktiskt. Men bra. Vardagen består inte av samma tankar nu, som innan jag sluta jobba, om man säger så.

Och förresten! Jag har klippt mig! Blev lite kort, speciellt i nacken, men skönt att bli av med det slitna, risiga. Att bleka håret tar verkligen ut sin rätt om man säger så. Nöjd? Absolut.

Borde sovit för längesen, med tanke på att jag ska upp 06.00. Ska vikariera på en skola, för en förskoleklass. Ska bli ytterst spännande. Lite nervös e jag ju. Men det ska nog gå bra. Har ju Rasmus med mig.
Kläderna e framlagda, skolarbetet är gjort, kvällspromenaden är avklarad, mamma och pappa har blivit lämnade på tågstationen(de ska till Thailand) och nu ska vi sova. Morgondagen blir spännande....

Sen en sak till innan jag sluter mina bruna ögon:
Till alla ni bittra jävlar, ni vet vem ni e, skaffa ett liv. Blir så himla arg.
Det svider i ögonen när de går bra för nån annan va?
Misslyckade och bittra, de e vad ni e. Och för min del får ni gärna fortsätta vara de. Men gärna i er ensamhet då, tack.
Idioter.

God Natt!

Tjenare. Jo, jag vet. Ett tag sen jag var här inne på min älskade lilla blogg. Men har haft rätt mycket för mig.
Väldigt mycket. Eller så försöker jag inbilla mig själv att det varit så...
Hm. Därav min frånvaro.
De här studentlivet är....lite annorlunda om man säger så.

Har en seminarie-uppgift att ta itu med idag. Pust. Som jag dessutom skjutit upp och skjutit upp. Men idag!
Då jävlar ska de fan bli gjort. Annars blir jag arg på mig själv. Jag har all tid i världen, all vilja i världen och ja...det måste bara bli gjort. Speciellt när man har alla möjligheter i världen.
Usch, blir nästan lite arg på mig själv. Fy på mig!!

Jo jag ska väll tillägga, att jag försöker sluta röka, till råga på allt. Shit. Varför e det så jäääääävla svårt?
Humöret skiftar och ibland är man ett vrak. Men jag kämpar på.
Beställde ju den där boken av Allen Caar? eller vad han nu heter. Och har fått mig tusen tankeställare. Det måste bara bli ett slut på det här tramset.
Men så har man ju skapat ett litet monster i huvudet, som måste dö. Och det är en seg jävel kan jag säga. För den dör inte i första taget. Och "matar" man inte den, då ställer den till med ett jäkla liv i kroppen. Abstinens var ordet?
Varför fattar man sånna dumma beslut som att börja röka? Det är ju fruktansvärt. Hade jag aldrig börjat, ne, då hade jag aldrig fått problem och därav kunnat vara hur "fri" som helst, och dessutom sluppit dessa plågor det för med sig.

Ne, nu  har jag suttit här för länge..det känner jag. Har en massa klet i håret också, som måste sköljas av. Hårfärg alltså.
SEN ska jag bli färdig med mina uppgifter. Måste. Visst är det kul, att när man har något man måste ta itu med men inte vet vart man ska börka, och det plötsligt blir lite jobbigt, ja DÅ hittar man 39 grejer man "nog ska göra". Känner ni igen er?
Nåja. Tiden står ju inte stilla, så ....Adjö!

Jahapp. Första dagen som jag inte ska jobba. Igår hade jag ju varit ledig som vanligt, så de räknas inte.
Men idag. Idag är första "jobbfria" dagen. Känns skönt. Men samtidigt har jag tusen saker jag måste organisera upp.
Puh. Som att köpa block och sånt. Sen läsa in mig lite i böckerna. Få koll på studentsidan. Va ju på biblioteket igår. Kulturell som man är.
Stadsbiblioteket. Sicken byggnad. Och så stort de är. Hade jag inte frågat om hjälp hade jag kunnat irra runt där i en evighet. Minst.

De här med att vara student gör mig förvirrad. Allt är så förvirrande. Men har ju inte börjat på riktigt än. Så jag hoppas på att få lite ordning på de idag.
Nånting säger mig att de här kommer inte komma gratis, utan jag får nog plugga/jobba röven av mig för att det ska fungera. Men inget i livet är ju gratis?
Sen att jag är en mycket tankspridd människa, gör ju inte de hela lättare.

Så...var börjar man? När man har tusen trådar att dra i? Hm...Jag känner definitivt av pressen.


Igår va vi på kalas. Hos Js farmor närmare bestämt. Blev ju kaka, tårta och kaffe såklart. Trevligt. Och så fick vi beundra ett litet mirakel på 3 veckor. Så liten och så söt. Herregud. Tänk att ha en sån liten plutt. Man blir ju nästan lite avundsjuk. Hon skrek inte en endaste gång utan bara sov och sov. Så av det vi fick se, verkade hon ju vara en trevlig liten krabat.

Nu ska jag nog ta mig i kragen och dricka några kannor kaffe samt organisera upp mitt liv lite. Allt känns lite rörigt för tillfället.
Wish me luck!

Igår va ju min sista dag på jobb som ni säkert förstått. Shit!
Ringde till J direkt efter att jag slutat och frågade i vanlig ordning om jag skulle köpa med nåt hem.
Nej, sa han. Idag ska vi äta ute hade jag tänkt. Okej.... Var då?
Det får du bestämma.
Om jag blev lycklig? Såklart!
Så vi åt foundue och drack lite vin. Foundue är ju förbaskat gott och mysigt. Det var trevligt. Ett fint avslut. Tack min fina fina Älskling.
Klart att det skulle firas, sista dagen och allt. Det vore ju synd o skam annars.



Nu sitter jag och försöker klura ut hur man registrerar sig och grejer. På min kurs alltså. Det mesta kommer ske via internet och det förutsätter att man registrerat sig och annat.
Men jag håller på att slita av mig håret!!!
Inget funkar. Och när jag väl tror att de funkar me inloggning och allt, DÅ GÅR DET INTE!!!!!!!!!!
GAH! Blir galen snart. Hoppas Älskling kommer hem från träningen snart så att han kan hjälpa mig. Jag bryter snart ihop asså. Hatar sånt här.
Allt ska vara så jävla klurigt nuförtiden.
Och vad gör man när tålamodet tryter och allt går åt HELVETE? Då pausar man, räknar till 10 några gånger och bloggar.
Suck.

Visste väll att mitt spontanköp på skivesset skulle komma väl till pass nån dag.
Var där en dag för längesen och köpte på mig en hel dröss med böcker. Men har inte kommit till ro att läsa.
Och vad passar bättre efter en arbetsdag än att läsa en spännande bok innan man sluter sina små trötta ögon? Den lilla fången heter den och verkar minst sagt lovande. 
Sov Gott!

Hörrni?
Jag tror jag har fått ett litet beroende. Att blogga. Hemskt va?
Kan inte hålla mina fingrar borta. Vill bara skriva, skriva och skriva. Ventilera mig lixom.
De e nog bra. På sitt sätt. Att få skriva av sig lite. Sen att det finns människor, som ni, som tycker det är intressant att läsa om mig, min vardag och mina tankar, de e ju övertrevligt.


Imorron är min sista dag på jobb. Sista. MAJ GAD. Vet varken ut eller in. Hur ska jag känna? Hur brukar man känna när man ska sluta på sitt jobb?
Just nu är jag bara förvirrad. Lite lättad men ändå nervös. Hm.

Har bakat lite muffins som mina fina arbetskamrater ska få smaska på imorron. Hade jag fått lov och haft tid, hade jag bakat till mina favorit-kunder också. För tro det eller ej, men nu när allt kommer omkring, finns där många som jag tycker så himla mycket om. Så mycket, att jag inte ens vågat berätta för vissa av dom, att jag ska sluta. För jag tror dom hade blivit lite ledsna i ögat. Det vill jag ju inte. Dom kanske hade sett det som ett svek? Vad vet jag.
Så, även om jag ibland tappat tron på mänskligheten(vilket hänt mååååååånga ggr), så finns det goda, varma, ödmjuka, underbara och snälla människor, MEN de överskuggas oftast av de dumma och elaka. Tyvärr.

Kommer sakna alla mina fina arbetskamrater. Åh herregud. Sitter här och blir helt rörd nu. Crap.
Men fan. Det är ett härligt gäng. Som man har ett speciellt band med. Så e de me de. Fina ,fina arbetskamrater.

De här fick jag serverat när jag kom hem:



Pannkakor. Hur länge sen var det inte man åt de? Herregud. Mina smaklökar var nog i chocktillstånd, för jag blev mätt efter en pannkaka. Det blir man väll inte? Jag vill minnas att jag kunde äta MINST 3 stycken på raken när jag var liten. Och det var fantastiskt lyxigt, att få pannkakor till middag. Ja, de tyckte man då iaf.

Då var man duschad och tillfräschad, och redo för en näst sista dag på jobb.
Herregud. Näst sista.
Det låter ju nästan lite hemskt. Hemskt, fantastiskt, underbart, vemodaktigt, tråkigt, kul, ja, allt på samma gång.
Men kan inte låta bli att få lite fjärilar i magen.

Nu ska jag dricka upp min shake. Min lilla räddning. Jag har så svårt att äta tidigt på morgonen och ännu sämre är jag på att planera mina luncher. Och börjar man då 2, och inte hinner äta en lunch innan man börjar, då är denna shake ett utomordentligt tips. Som funkar på mig iaf. Kan bli lite kranky om jag inte äter.
Sen att det inte är så mycket crap i de, men de är bara ett litet plus.

Sen ska vi se om lilla Bettan vill starta. Hon är en svårflörtad skit. Sen behöver jag dessutom tanka...crap.
Alltid lika upplyftande att tanka. NOT.

Nu ska jag ha en fantastisk sista Måndag. Kanske inte sista måndagen i världshistorian. Men på ett jävla bra tag iaf.
Ha en fin Måndag!

Ibland e det otur att man lyckades födas som kvinna.
Lite orättvist lixom.
Man ska bli en total häxa en vecka i månaden. Sen ska man ha ont en vecka.
Få huvudvärk och allt annat crap man drar på sig. Man är inte riktigt sig själv helt enkelt.
Man får nojor, blir galen om man inte får sitt choklad och man känner sig som en flodhäst. Så himla orättvist.
Känner ni igen er?

Sen inte nog med de, sen ska man knapra i sig en massa skithormoner, för att man inte ska bli på smällen. Man styr kroppen genomatt äta piller med hormoner i. Och där måste ju bli nån bieffekt?
För ett tag sen kom jag på mig själv med att jag under en väldigt lååååång tid jämt varit nedstämd och moody. Fick ångest för minsta lilla smågrej och en vecka innan tant röd kom och hälsade på fick jag rejäl migrän. Big time.
Räknade ihop 2 och 2. Kanske pillrena var en stor bov i dramat?. När jag sedan lusläst om biverkningarna på just den sorten jag äter. Jovisst. Vad var biverkningarna? Jo, just precis: Nedstämdhet, humörsvängningarna, ångestattacker, migränanfall och massa annat trams.
Och fler som åt den sorten som jag, hade likvärdiga "symptom".

Hade lust att bränna upp pillrena på bål. Tilläggas skall ju att ALLA reagerar på sitt egna lilla sätt. Man kan må bra oxå. Jag reagerade såhär, uppenbarligen. Inte alls kul. Jag som är en glad figur, med massa saker i mitt liv att vara glad för. Jag ska väll inte känna såhär? Men de e ju lite svårt när man förmodligen har hormoner som styr humöret och ens ibland, lite taskiga tankesätt. Hormoner är trixiga. De kan ställa till de.

Nu ca en månad efter pillerstoppet mår jag fantastiskt. Jämnt humör, och gladare. Mycket gladare.
Svårt att avgöra om det beror på att ett nytt liv väntar bakom hörnet, eller om det faktiskt beror på att jag slutat knapra massa styrande hormoner. Som sagt, svårt att avgöra. Men hursomhelst, det kan ju vara en liten hjälp i rätt riktining? Jag ger de en chans.

Sen ska man ju inte tro eller inbilla sig att livet blir en dans på rosor. Man får ha sina dåliga dagar och man får ibland bli lite kinkig och ledsen. Men det behöver ju inte få styra ens liv?
Ajjt?
Nu kanske ni undrar varför jag sitter och skriver om mina preventivmedel? Det är ju privat för gods' sake!
Jo de e de väll. Men jag sätter 100 spänn på att åtminstone EN liten själ känner igen sig? Och det är alltid skönt att veta att någon känner samma. Att man inte är ensam. Sen är det ju väldigt vanligt att man kan få tråkiga biverkningar av ppiller. Näe, bort med tabun.

En liten notis såhär på morgonkvisten.
Denna underbara lilla doft, är fantastisk.
Har letat och letat efter den i affärerna men inte hittat. Till slut står den framför mig på Lindex och skriker "ta mig" och till halva priset dessutom.
Thanx. By the way, de e Jessica Simpsons doft. Som en extra bonus fick jag både en bodylotion och duschcreme med i förpackningen. Då blir Nathalie lite extra lycklig.

Då lider denna vecka mot sitt slut. Och jag känner mig helnöjd. Nöjd, glad och harmonisk, skulle jag nog vilja påstå.
Har en del jag kan bocka av.

*Sista söndagen på jobb idag... check!

*Tandläkarbesöket som jag fruktat sen oktober månad är över. ÖVER. Om jag har tandläkarskräck? Det är nog bara förnamnet.
Fyfan. Var så nervös att jag t.o.m fick släpa med mig J. Efter många "aj!", knakande i hjärnan, 5 bedövningssprutor , så lossnade den jävla visdomstanden till slut. Längsta 20 minutrarna i mitt liv.
Vill du se den? Eller kanske ha den med dig hem? frågade sköterskan.
Nä öwe. Eller jo, jag kan få titta på den. Kan ju inte gå härifrån utan att ha sett det som orsakat mig denna smärtan.
Inte den vackraste synen jag sett i mitt 23-åriga liv. Vilken gräslig skapelse. Tänder e äckliga.
Och by the way? Vem FAN vill ha med sig en tand hem? Vad ska man ha de till? Sjuka människor, måste de iaf va som vill behålla en tand. Det fullkomligt SKRIKER psykopat." Hej, jag heter Nathalie och jag samlar på tänder." Gamla tänder. Näe. Hej då tanden, för gott!


Sen var det att spotta blod i 2 dagar och vara förbannat öm.
Finns inget bra med tandläkaren. INGET.

Vad som inte är bra med tandläkaren:
*Det gör ont
*Man kan inte prata(trots att de frågar en massa, sluta fråga mig, jag har 34 slangar i munnen och är oförmögen till att prata just nu, och DU om någon borde fatta de)
*Den jävla lampan de lyser en i huvet med, får ens hornhinnnor att frätas sönder.
*Man är otroligt utsatt där man ligger med en eller två människor hängandes över dig med massa läskiga redskap, som de ska trycka in i munnen på dig.
* Det kostar en jävla massa pengar

Vad som är bra:
..........................nada.

Men nog om de. Det är som sagt ÖVER. Och det är en sån lättnad. Puh.
Så tandläkarbesöket: Check! Över!! Avklarat! Färdigt!
En tand mindre men vad gör de när man har så många fler i käften? Har ju massor kvar.

Var va vi? Jo just de, vad jag kan bocka av. Sista söndagen, tandläkarbesöket...
Sen har jag bara 2 dagar kvar på jobb! 2! Helt fantastiskt vad de går snabbt.

Har nyss besällt en bok. Den här boken som är sååååå bra. Hm? De e ju vad dom säger iaf.
Alla har vi våra laster, okej? Och jag har en rätt stor last. Jag röker. Usch. Känns t.o.m jobbigt att bara ens skriva de. Jag röker. Blä. Men jag är en och steg-för-steg-människa. Inget kan hända med detsamma, så pang! Nä, utan de får gärna smyga sig på en pö om pö. Istället för ett STORT krav, så blir det massa små krav. Minikrav. Som i slutändan blir ett stort, bra krav. Är ni med?
Så att beställa hem denna bok kanske kan göra mig lite gott? Han predikar inte om hur farligt de e, eller om hur dyrt de e blablabla. We knoooow. Utan han kommer få dig att förstå vad du sysslar med EGENTLIGEN. Vad du egentligen sysslar med. Hm. Ja ibland behöver man kanske få de svart på vitt. Få lite tankeställare. Som rör om i hjärnan på en.
Inte för att jag har bestämt mig eller planerar för att sluta röka i nuläget, men det kändes på nått sätt bra att beställa den. Och så småningom läsa den såklart. I vilket fall, är det ett steg i rätt i riktining. Och det känns ju bra. Väldigt bra.
Så, beställa hem den boken , check!




Dagen på jobb flöt på fantastiskt bra. Vi skrattade och hade allmän lugn stämning. Till skillnad från hur det brukar vara. Jag var på ett utomordentligt bra humör. Ingen eller inget irriterade mig. Inte ens varubergen, de gnälliga tanterna, som inte kan dra sina ica-kort på ett normalt sätt, inte ens de "arga" kunderna eller hör och häpna; inte ens de SENA kunderna. Ne, ingenting va jobbigt. Tvärtom.
Gubben som inte kan le eller skratta. Han som kollar kvittot upp och ner, upp och ner med blicken. För att sedan ge mig en blick som heter duga och gå ut. Sen kommer han, mycket riktigt in igen, med kvittot i högsta hugg, håller kvittot ovanför bröstet och går förbi min kassa och blänger på mig igen. Jag bara ler. Och säger lite skämtsamt "Hej igen!"

Han blänger, om möjligt ännu surare på mig. Han går och kollar om priset på kvittot stämmer överens med det vi skyltat om i butiken. Tydligen så gör de d. För han kommer, nu ännu surare, nästan springandes förbi min kassa. Och så blänger han på mig som om att han skulle vilja säga "Jaja, denna gången klarade du dig..."
Till saken hör ju att han brukar göra såhär. Och alltid på söndagarna.Alltid. Vanligtvis brukar jag bli irriterad bara jag ser honom. Och be en liten bön om att han inte tar min kassa.
Men....idag bara tittade jag på honom. Och det slog mig...att han är nog en väldigt ledsen man. Väldigt ledsen. Tänk att ha som sport att leta fel hela dagarna? Att vara oförmögen till att le. Till att säga hej. Till att vara lite ödmjuk? Att bara vara sur och vilja leta fel.
För ett tag önskade jag faktiskt att han skulle hitta ett fel. Så att han skulle få sin dag gjord. "Oh, idag hittade jag ett fel! Känns så skönt när jag har rätt och någon annan fel!" Allra helst vill han nog bara ha en kram.
För summan av kardemumman, om du vill hitta fel så himla badly, och gärna söker dem dessutom, hur mycket värdefullt kan du då ha i ditt liv? Om du lägger så mycket tid på en sån sak? Inte så mycket va?
Kändes på något sett som jag fick andra ögon att se med. Otroligt befriande på nåt sätt. Som sagt. Harmoni.
Det är grejer de. Tur att den hittat till mig nu då...
Funnit lite Harmoni? Check!!


Gud vilket långt inlägg detta blev. Hoppas ni orkade läsa.
Nu ska jag sova, i harmoni såklart.

Idag förtjänar jag att bli kallad för Sunken. Sunkarnas sunk. Sunkigast i stan.
Duschade klockan 5 och törs jag erkänna att jag borstade tänderna först klockan 6?
Usch. Sunkigt va?
Men då får jag väll vara en sunk då. För jag har haft det helt underbart. Sunkunderbart.
Gått i min egna lilla värld och lullat för mig själv.

Jag är helt hooked. Heeeeeelt hooked. På min symaskin alltså. Trevligt att man får sätta sprätt på fantasin. Det är väldigt nyttigt tror jag. Vågar nog t.o.m jämföra det med terapi.
Har sytt en massa söta underkläder. Har faktiskt på mig de nu. Sköna, söta, underbara och min alldeles egna skapelser. Lite rolig känsla faktiskt.
Min farmor var en gång i tiden en flitig sömmerska. Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, det ligger i generna såklart. Så måste de ju va. Farmor sömmerska=Nathalie sömmerska. Japp. Så e de.

Har iaf gjort 1 vettig sak idag, tvättat. Wihoo. Kul va?
Och efter att ha tvättat idag, har jag kommit fram till 2 saker:
1: Kanske en av de sista gångerna jag tvättar mina arbetskläder.
2: Under ca en månads tid har jag bara använt leggings, tjocka tröjor och bylsiga t-shirts. Hm? Nog för att det är bekvämt. Men får nog akta mig för att bli en såndär "bekväm morsa" som inte har tid med sig själv och ser ut som, just de, en sunk. Men ahhh, de e ju najs med leggings och stora tröjor. Ne förresten, jag e inte redo för att släppa taget om min "bekväm-morsa-stil".

J har haft jour idag och varit iväg, så han har gett mig tydliga direktiv på hur jag ska tvätta.
"Inte för mycket sköljmedel nu!!"    "De blir så flottigt då".
Hm...Vem vill INTE ha sköljmedel i sin tvätt!? Det ska ju lukta nytvättat. Ialla fall om ni frågar mig.
Men tjuvade ner lite iaf. På min tvätt alltså.  Annars hade jag fått på moppo. Tvättgestapo....

Lagade en förträfflig middag. Friterade potatis-skivor med kycklingfile och en sallad på tomat, rödlök, oliver och fetaost. Till detta en liten "fräsch" sås på creme fraiche med vitlök.
Detta var så gott. En rätt precis i min smak.
Vilken tur de e att min kille har mig. Vad skulle han gjort annars? Kommit hem trött och eländig efter jobb och inte ha nåt att äta? Neeee. Då hade han nog dött.
Sicken tur att han har mig.

Då var man långledig! Wiieee!!
Fram till på söndag. Dåligt för ekonomin, men bra för själen. Så nu har jag bara söndag, måndag och tisdag kvar på jobb. Herregud. Känns så konstigt. Har nog inte fattat det än. Vemod var ordet.
Känner mig mer tankspridd än vanligt idag. Alla tankar som rusar runt i huvudet på mig. Blir yr bara jag lyssnar på mig själv.

Och vad gör Nathalie då?
Jo , syr vidare i livet såklart. Då rensar vi huvet och själen litegrann. Kanske ett besök på stoff och stil ?

Var nyss ute på balkongen , då det plötsligt flyger in en duva i huvet på mig, från ingenstans! Fyfan va creepy!
Blev så jävla rädd att jag spillde ut kaffet. Fy fan. Det var ingen trevlig upplevelse. Duvor, fåglar överlag är äckliga djur. Sorry, men jag tycker de.
Speciellt när de flyger in i fejjan på en. Urrk.
Hursomhelst.
Nu ska jag snart sticka iväg till jobb. Ska se om lilla Bettan vill starta. Längesen jag körde. Har bestämt mig för att köra till jobb idag. Fina vägar nu ju. Skönt att inte behöva väntar på bussar o sånt.


Har druckit lite mycket kaffe känner jag. Mår lite illa.
Och ännu mer illa mår jag när jag ser på Tyra's. Idag handlar det om sexuella fantasier. Herregud.
En tjej släpade med sig sin man till programmet och skulle då, i tv, avslöja sin sexfantasi. Som hon i sin tur önskar att mannen då ska gå med på. Hon ville att han skulle klä på sig kvinnokläder, helst stringtrosor och klänning och han skulle parkera sin lilla stjärt i en bur. Och där skulle hon "riva honom i stycken". Hm...
Kan ju tillägga att han inte sa så mycket. Han visste nog inte om han skulle skratta eller gråta. Jag hade nog skrattat ihjäl mig. Men de e ju jag.
Sexuella fantasier i all sin ära. De har vi väll alla? Men....en man i kvinnokläder? i en bur? Där han dessutom ska bli typ överfallen. Jag är chockad.
Ja, de va hennes "lilla" fetsich.
En eloge för att hon vågade iaf.

Det är 2011 nu. Fantastiskt!
Jag tycker det känns helt underbart på nått vis. Att man får ett helt nytt fräscht år framför sig.
Som att man skulle få en helt ny tom bok att börja skriva och rita i.
2010 var ett bra år på sina sätt, men den innehöll inte så mycket drömmar och visioner. Inte för min del iaf.

Men kanske behövdes det ett sånt år som 2010 för att hitta modet att rivstarta på det kommande nya året? Tror nog de.
Det jag lärde mig under 2010, var att man måste våga och man får lov att vara egoistisk, mer än vad man faktiskt är. Det är helt okej. Fast man får ju vara ego på ett snyggt och ödmjukt sätt. Det vinner man på. Utan tvekan.
På tal om nytt år, så var nyårsafton väldigt trevlig! Det var jag och grabbarna grus. Johan, Rasmus och Jens. Vi käkade massa god mat , spelade spel och snackade skit. Skönt att man slapp pressen på att inte göra värsta grejen av nyårsafton. Denna gång kände jag ingen direkt stress eller press på att göra nåt särskilt. Något enkelt och bekvämt. Så blev det.

Jag har hittat en ny kärlek. Den ser ut såhär:


Min lilla fina symaskin. Efterlängtad och välbehövlig. Har sytt en massa. Fast bara 10% av de har blivit bra. Resten har jag misslyckats med. De va svårare än vad jag trodde att sy. Krävs en hel del teknik och vana. Men de kommer. Kul e de iaf!

Har ju varit ledig nu 3 dagar. Fy vad skönt det har varit. Att få lite distans till saker och ting. Få "bara vara".
Det uppskattas. Det bästa är att denna vecka jobbar jag bara måndag,tisdag och söndag!
Så ytterligare ledighet väntar. Najs. Sen är det inte långt kvar.




Hoppas 2011 blir ett helt fantastiskt år för er alla!