Harmoni!
Då lider denna vecka mot sitt slut. Och jag känner mig helnöjd. Nöjd, glad och harmonisk, skulle jag nog vilja påstå.
Har en del jag kan bocka av.
*Sista söndagen på jobb idag... check!
*Tandläkarbesöket som jag fruktat sen oktober månad är över. ÖVER. Om jag har tandläkarskräck? Det är nog bara förnamnet.
Fyfan. Var så nervös att jag t.o.m fick släpa med mig J. Efter många "aj!", knakande i hjärnan, 5 bedövningssprutor , så lossnade den jävla visdomstanden till slut. Längsta 20 minutrarna i mitt liv.
Vill du se den? Eller kanske ha den med dig hem? frågade sköterskan.
Nä öwe. Eller jo, jag kan få titta på den. Kan ju inte gå härifrån utan att ha sett det som orsakat mig denna smärtan.
Inte den vackraste synen jag sett i mitt 23-åriga liv. Vilken gräslig skapelse. Tänder e äckliga.
Och by the way? Vem FAN vill ha med sig en tand hem? Vad ska man ha de till? Sjuka människor, måste de iaf va som vill behålla en tand. Det fullkomligt SKRIKER psykopat." Hej, jag heter Nathalie och jag samlar på tänder." Gamla tänder. Näe. Hej då tanden, för gott!
Sen var det att spotta blod i 2 dagar och vara förbannat öm.
Finns inget bra med tandläkaren. INGET.
Vad som inte är bra med tandläkaren:
*Det gör ont
*Man kan inte prata(trots att de frågar en massa, sluta fråga mig, jag har 34 slangar i munnen och är oförmögen till att prata just nu, och DU om någon borde fatta de)
*Den jävla lampan de lyser en i huvet med, får ens hornhinnnor att frätas sönder.
*Man är otroligt utsatt där man ligger med en eller två människor hängandes över dig med massa läskiga redskap, som de ska trycka in i munnen på dig.
* Det kostar en jävla massa pengar
Vad som är bra:
..........................nada.
Men nog om de. Det är som sagt ÖVER. Och det är en sån lättnad. Puh.
Så tandläkarbesöket: Check! Över!! Avklarat! Färdigt!
En tand mindre men vad gör de när man har så många fler i käften? Har ju massor kvar.
Var va vi? Jo just de, vad jag kan bocka av. Sista söndagen, tandläkarbesöket...
Sen har jag bara 2 dagar kvar på jobb! 2! Helt fantastiskt vad de går snabbt.
Har nyss besällt en bok. Den här boken som är sååååå bra. Hm? De e ju vad dom säger iaf.
Alla har vi våra laster, okej? Och jag har en rätt stor last. Jag röker. Usch. Känns t.o.m jobbigt att bara ens skriva de. Jag röker. Blä. Men jag är en och steg-för-steg-människa. Inget kan hända med detsamma, så pang! Nä, utan de får gärna smyga sig på en pö om pö. Istället för ett STORT krav, så blir det massa små krav. Minikrav. Som i slutändan blir ett stort, bra krav. Är ni med?
Så att beställa hem denna bok kanske kan göra mig lite gott? Han predikar inte om hur farligt de e, eller om hur dyrt de e blablabla. We knoooow. Utan han kommer få dig att förstå vad du sysslar med EGENTLIGEN. Vad du egentligen sysslar med. Hm. Ja ibland behöver man kanske få de svart på vitt. Få lite tankeställare. Som rör om i hjärnan på en.
Inte för att jag har bestämt mig eller planerar för att sluta röka i nuläget, men det kändes på nått sätt bra att beställa den. Och så småningom läsa den såklart. I vilket fall, är det ett steg i rätt i riktining. Och det känns ju bra. Väldigt bra.
Så, beställa hem den boken , check!
Dagen på jobb flöt på fantastiskt bra. Vi skrattade och hade allmän lugn stämning. Till skillnad från hur det brukar vara. Jag var på ett utomordentligt bra humör. Ingen eller inget irriterade mig. Inte ens varubergen, de gnälliga tanterna, som inte kan dra sina ica-kort på ett normalt sätt, inte ens de "arga" kunderna eller hör och häpna; inte ens de SENA kunderna. Ne, ingenting va jobbigt. Tvärtom.
Gubben som inte kan le eller skratta. Han som kollar kvittot upp och ner, upp och ner med blicken. För att sedan ge mig en blick som heter duga och gå ut. Sen kommer han, mycket riktigt in igen, med kvittot i högsta hugg, håller kvittot ovanför bröstet och går förbi min kassa och blänger på mig igen. Jag bara ler. Och säger lite skämtsamt "Hej igen!"
Han blänger, om möjligt ännu surare på mig. Han går och kollar om priset på kvittot stämmer överens med det vi skyltat om i butiken. Tydligen så gör de d. För han kommer, nu ännu surare, nästan springandes förbi min kassa. Och så blänger han på mig som om att han skulle vilja säga "Jaja, denna gången klarade du dig..."
Till saken hör ju att han brukar göra såhär. Och alltid på söndagarna.Alltid. Vanligtvis brukar jag bli irriterad bara jag ser honom. Och be en liten bön om att han inte tar min kassa.
Men....idag bara tittade jag på honom. Och det slog mig...att han är nog en väldigt ledsen man. Väldigt ledsen. Tänk att ha som sport att leta fel hela dagarna? Att vara oförmögen till att le. Till att säga hej. Till att vara lite ödmjuk? Att bara vara sur och vilja leta fel.
För ett tag önskade jag faktiskt att han skulle hitta ett fel. Så att han skulle få sin dag gjord. "Oh, idag hittade jag ett fel! Känns så skönt när jag har rätt och någon annan fel!" Allra helst vill han nog bara ha en kram.
För summan av kardemumman, om du vill hitta fel så himla badly, och gärna söker dem dessutom, hur mycket värdefullt kan du då ha i ditt liv? Om du lägger så mycket tid på en sån sak? Inte så mycket va?
Kändes på något sett som jag fick andra ögon att se med. Otroligt befriande på nåt sätt. Som sagt. Harmoni.
Det är grejer de. Tur att den hittat till mig nu då...
Funnit lite Harmoni? Check!!
Gud vilket långt inlägg detta blev. Hoppas ni orkade läsa.
Nu ska jag sova, i harmoni såklart.
Har en del jag kan bocka av.
*Sista söndagen på jobb idag... check!
*Tandläkarbesöket som jag fruktat sen oktober månad är över. ÖVER. Om jag har tandläkarskräck? Det är nog bara förnamnet.
Fyfan. Var så nervös att jag t.o.m fick släpa med mig J. Efter många "aj!", knakande i hjärnan, 5 bedövningssprutor , så lossnade den jävla visdomstanden till slut. Längsta 20 minutrarna i mitt liv.
Vill du se den? Eller kanske ha den med dig hem? frågade sköterskan.
Nä öwe. Eller jo, jag kan få titta på den. Kan ju inte gå härifrån utan att ha sett det som orsakat mig denna smärtan.
Inte den vackraste synen jag sett i mitt 23-åriga liv. Vilken gräslig skapelse. Tänder e äckliga.
Och by the way? Vem FAN vill ha med sig en tand hem? Vad ska man ha de till? Sjuka människor, måste de iaf va som vill behålla en tand. Det fullkomligt SKRIKER psykopat." Hej, jag heter Nathalie och jag samlar på tänder." Gamla tänder. Näe. Hej då tanden, för gott!
Sen var det att spotta blod i 2 dagar och vara förbannat öm.
Finns inget bra med tandläkaren. INGET.
Vad som inte är bra med tandläkaren:
*Det gör ont
*Man kan inte prata(trots att de frågar en massa, sluta fråga mig, jag har 34 slangar i munnen och är oförmögen till att prata just nu, och DU om någon borde fatta de)
*Den jävla lampan de lyser en i huvet med, får ens hornhinnnor att frätas sönder.
*Man är otroligt utsatt där man ligger med en eller två människor hängandes över dig med massa läskiga redskap, som de ska trycka in i munnen på dig.
* Det kostar en jävla massa pengar
Vad som är bra:
..........................nada.
Men nog om de. Det är som sagt ÖVER. Och det är en sån lättnad. Puh.
Så tandläkarbesöket: Check! Över!! Avklarat! Färdigt!
En tand mindre men vad gör de när man har så många fler i käften? Har ju massor kvar.
Var va vi? Jo just de, vad jag kan bocka av. Sista söndagen, tandläkarbesöket...
Sen har jag bara 2 dagar kvar på jobb! 2! Helt fantastiskt vad de går snabbt.
Har nyss besällt en bok. Den här boken som är sååååå bra. Hm? De e ju vad dom säger iaf.
Alla har vi våra laster, okej? Och jag har en rätt stor last. Jag röker. Usch. Känns t.o.m jobbigt att bara ens skriva de. Jag röker. Blä. Men jag är en och steg-för-steg-människa. Inget kan hända med detsamma, så pang! Nä, utan de får gärna smyga sig på en pö om pö. Istället för ett STORT krav, så blir det massa små krav. Minikrav. Som i slutändan blir ett stort, bra krav. Är ni med?
Så att beställa hem denna bok kanske kan göra mig lite gott? Han predikar inte om hur farligt de e, eller om hur dyrt de e blablabla. We knoooow. Utan han kommer få dig att förstå vad du sysslar med EGENTLIGEN. Vad du egentligen sysslar med. Hm. Ja ibland behöver man kanske få de svart på vitt. Få lite tankeställare. Som rör om i hjärnan på en.
Inte för att jag har bestämt mig eller planerar för att sluta röka i nuläget, men det kändes på nått sätt bra att beställa den. Och så småningom läsa den såklart. I vilket fall, är det ett steg i rätt i riktining. Och det känns ju bra. Väldigt bra.
Så, beställa hem den boken , check!
Dagen på jobb flöt på fantastiskt bra. Vi skrattade och hade allmän lugn stämning. Till skillnad från hur det brukar vara. Jag var på ett utomordentligt bra humör. Ingen eller inget irriterade mig. Inte ens varubergen, de gnälliga tanterna, som inte kan dra sina ica-kort på ett normalt sätt, inte ens de "arga" kunderna eller hör och häpna; inte ens de SENA kunderna. Ne, ingenting va jobbigt. Tvärtom.
Gubben som inte kan le eller skratta. Han som kollar kvittot upp och ner, upp och ner med blicken. För att sedan ge mig en blick som heter duga och gå ut. Sen kommer han, mycket riktigt in igen, med kvittot i högsta hugg, håller kvittot ovanför bröstet och går förbi min kassa och blänger på mig igen. Jag bara ler. Och säger lite skämtsamt "Hej igen!"
Han blänger, om möjligt ännu surare på mig. Han går och kollar om priset på kvittot stämmer överens med det vi skyltat om i butiken. Tydligen så gör de d. För han kommer, nu ännu surare, nästan springandes förbi min kassa. Och så blänger han på mig som om att han skulle vilja säga "Jaja, denna gången klarade du dig..."
Till saken hör ju att han brukar göra såhär. Och alltid på söndagarna.Alltid. Vanligtvis brukar jag bli irriterad bara jag ser honom. Och be en liten bön om att han inte tar min kassa.
Men....idag bara tittade jag på honom. Och det slog mig...att han är nog en väldigt ledsen man. Väldigt ledsen. Tänk att ha som sport att leta fel hela dagarna? Att vara oförmögen till att le. Till att säga hej. Till att vara lite ödmjuk? Att bara vara sur och vilja leta fel.
För ett tag önskade jag faktiskt att han skulle hitta ett fel. Så att han skulle få sin dag gjord. "Oh, idag hittade jag ett fel! Känns så skönt när jag har rätt och någon annan fel!" Allra helst vill han nog bara ha en kram.
För summan av kardemumman, om du vill hitta fel så himla badly, och gärna söker dem dessutom, hur mycket värdefullt kan du då ha i ditt liv? Om du lägger så mycket tid på en sån sak? Inte så mycket va?
Kändes på något sett som jag fick andra ögon att se med. Otroligt befriande på nåt sätt. Som sagt. Harmoni.
Det är grejer de. Tur att den hittat till mig nu då...
Funnit lite Harmoni? Check!!
Gud vilket långt inlägg detta blev. Hoppas ni orkade läsa.
Nu ska jag sova, i harmoni såklart.
Kommentarer
Trackback
