nathaliemansson

Hade helt missat de här med att ställa tillbaka klockan.
Vaknade av min väckarklocka som vanligt och gick upp 07:15 , koka kaffe, drack kaffe och satte på tv:n. Sen såg jag ju på text-tv att klockan inte var mer än 20 över 6.
De va ju inge vidare lönt att gå och lägga sig igen. Aja.
Jag kom upp i tid iaf om man säger så.

Satt på balkongen med mitt kaffe och det var helt underbart. Hel total tystnad.
Bara fåglarna som kvittrade litegrann.
Brukar låta som fan annars. Bilar, ungar, cyklar, gående, hundar. Men inte nu, nu var det helt stilla.
Är nog första gången de varit så sen vi flyttade hit.

Snaaaaart är helgen avklarad, bara jobba idag/ikväll också.
Igår gick snabbt och smärtfritt. Man har ju blivit bortskämd med en hel timmes lunch. Najs.
Då sitter vi och chitchattar och har det trevligt.

Nu börjar de bli lite ljust ute och rörelsen börjar komma igång.
Får väll själv börja röra på mig..typ gå in i duschen eller nåt.

Det blir nog en bra dag idag. Hoppas jag...

Tjena!
Idag e d lördag och jag ska jobba.
Tur att jag fick så mycket gjort igår. Flitig som jag va.
Sorterade alla mina grejer, smink, hårgrejer, kläder...ja you name it.
Känns rätt skönt nu när man har ordning och hittar bland alla sina grejer.

Hoppas denna dagen går snabbt, fast det brukar den göra.
Sen är det bara att sova och jobba imorron igen. Ja, vad gör man inte?

Denna morgonen är en av de få då jag vaknar upp ensam. Är ju van vid att ha min älskade J här.
Känns skumt.
Men d e nåt speciellt med att kunna gå på dass och ha dörren öppen.
Ni som bor ensamma förstår nog inte vad jag menar. Det är en sambogrej.

Ne nu ska jag göra mig redo för avfärd.
Mot jobb!

Ciao.

Nu är jag förbannad. FÖRBANNAD.
Det här inlägget kommer nog bli ganska långt, så orkar du inte läsa, skit i d redan nu.

För det första, ska jag börja med att poängtera att jag ska börja ett nytt liv i januari, ska bli student och studera lite enstaka kurser. Sen är planen att till nästa höst läsa till lärare. Och detta är något jag är jätteglad och stolt över.
Så, då har vi klargjort det.

När jag berättar detta för folk, så blir de flesta, nästan alla, glada för min skull och säger hur bra jag skulle passa som det, att jag verkligen gör rätt i det och så vidare. Det man vill höra, med andra ord.
Sen kommer vi till dom som är jätte-negativa....
De förklarar för mig med näsan i vädret att det är hårt jobb, att de(lärare) inte tjänar så bra som de skulle, att barn är jobbiga och bortskämda nuförtiden, att det är tre års utbildning och d e ju på tok för lååång tid, att lärare minsann och dar inte har det så lätt idag...blablabla...ni fattar. Allt för att...avskräcka mig?

Idag var jag med om en sån  människa. Vi kan kalla henne Greta.
Greta är en bekant, men ingen som jag varken tycker bu eller bä om. Ni vet, en människa som inte betyder sådär överdrivet mycket för dig. Men ändå måste man lixom göra hela det här "artighets-spelet".
Hon kommer in till mitt jobb och vi snackar lite sådär löst och artigt med varandra, så som bekanta gör ju.

Vi kommer in på mina livsplaner. De e ju det enda vuxna människor frågar en nuförtiden. "Vad ska du göra med ditt liv? Vad vill du göra? Hur ska du göra?" Åh, håll käften, har jag tänkt på många släktmiddagar.
Jag svarar stolt till Greta vad min plan är med livet och börjar babbla om det med ett brett leende på läpparna. Greta tittar fundersamt på mig och börjar sedan...vi kan kalla det för, attackera mig. Tilläggas skall att Greta är/har varit lärare och har "hoppat" av det för att det var sååååå jobbigt. Usch och fy.

Och ni kan ju bara tänka er hur hon sågade mina livsplaner.
Och varje gång hon kom med en negativ och pessimistisk åsikt, kontrade jag med något fint och positivt. Som att, barn är det finaste vi har här på jorden och att vara en del av deras vardag och utveckling är ju fantastisk. Då kontrade hon ännu en gång med något negativt. Så det kvittade egentligen vad jag sa, eller hur jag sa det för hon hade bara en arg och bitter syn på det, som hela samtalet blev genomsyrat av. Exakt vad Greta sa mer noggrannt orkar jag inte gå in på. Allting var bara dåligt. Underförstått sa hon till mig "Du kommer aldrig bli någon lärare, du kommer ångra det, du kan lika väl sitta kvar på Ica, du vet ingenting, du e ju bara en barnrumpa"
Till slut blev jag nästan förbannad och tänkte "knip igen nu kärring innan jag säger något dumt."


Folk tål inte när andra folk är glada. Fattar ni hur det låter?
Helt sjukt.
Men visst e det så?
När någon är glad och nöjd med något, är det alltid nån jävel som ska köra över och spotta lite.
Just för att
"är inte jag glad, ska fan ingen annan heller få vara det"
"Om jag mislyckas med något, ska ingen annan lyckas med det."

Är så jävla trött på sånna människor.

Sorligt.
Summan av kardemumman är:
Vuxna människor, ja vi kan säga äldre människor, säger ju alltid "ja, dagens ungdomar....dom är så lata" Och gärna med ett litet hymlande med ögonen.
Men, det är ju ingen som tror på oss!
När man väl kommit underfund med vad man ska göra och vill,ja, då är man bara naiv. Och om vi nu är naiva, låt oss vara det då, och drömma lite. Ha visioner, mål och viljan att bli något. Är det inte det som gör livet lite vackrare och lättare?
Det är ju ni, äldre, som ska guida oss och peppa oss, vi ska ju trots allt jobba när ni går i pension och "försörja" er.

Jag tycker detta är så himla sorgligt.
Men om det är något som jag kommit fram till efter detta, är det att jag mer än någonsin vill bli lärare. Jag kommer bli världens bästa lärare. Jag bara vet det.
Tacka fan för att mina föräldrar står bakom mig till 100% och är stolta över mig. Hade dom varit som de negativa människorna där ute hade jag gått under.
Man kan snacka hur mycket man vill om "tro på sig själv" hit och dit, men sanniingen är att det blir sannerligen lättare om andra också gör det. Eller i alla fall låtsas om det.
Men....att tro på sig själv är självklart det allra, allra viktigaste till att börja med.


Så...
Jag tror på mig själv.

Vet ni vad jag har gjort idag på min lediga dag?
Jo, inte ett skit.
Brstämde mig redan i morse för att rensa bort alla måsten i huvet och bara skita i allt. Bara göra såna saker som får mig att bli glad och må bra.

Till saken hör att jag har fruktansvärt ont i ryggen. Ont. Så kunde inte göra så mycket vettigt ändå.

Så jag har lallat omkring i min morgonrock, pillat lite med mina smycken bakat vääääldigt goda muffins, glott lite på tv, legat på spikmattan, myst med min fina älskling och lagat en jättegod middag.
En riktigt skön dag med andra ord.
Tänk efter, det finns alltid något du ska eller måste göra. Alltid. Så att ta en sån här dag och bara lägga allt annat  åt sidan kändes helt underbart.

Nu sitter jag och ser på Hell's Kitchen. Ett av mina favoritprogram.
Så jäkla underhållande.

Peace out.

Fan va kallt de e!
Funderar starkt på att ta vinterkängorna på mig. Värmen i bilen är sisådär.
Tur att fina solen skiner iaf.

Har ni hört uttrycket "det var bättre förr"?
Det har ni säkert.
Fan vad jag hatar det uttrycket.
De som säger detta, säger aldrig VAD det var som va så himla bra förr. Det bara va det.
Jag fattar inte.
Oftast är det ju bara äldre människor som uttrycker det. Och jag tror jag har en teori om det, de va bara för att de va yngre då. Förr alltså. Och ALLT är så JÄVLA besvärligt nu när de e gamla.
Så måste det va.
Jag gillar inte besvärliga gamla människor. Som klagar på allt de kommer över. Tänk så blir man själv så?
Då dör jag hellre.
Vem orkar lyssna på någon som bara har det "jobbigt" me allt och är allmänt otrevlig och elak?
Ne tacka vet jag mormor. 

Så alla besvärliga jobbiga äldre människor: Sluta klaga och inse att det är faktiskt ganska bra idag.
Liiiite bra iaf?
Va bara tvungen att skriva detta...vet inte varför egentligen..

Tack för mig, nu ska jag iväg!

Vilken trevlig helg!
Men....nu e den slut!
Tänk vad snabbt allt går. Den helgen som jag längtat som länge efter är nu slut på, vad det känns som, 2 sekunder. Nästan lite komiskt de dära. Man går och längtar och längtar efter något som tar slut så himla snabbt. Man laddar och laddar och laddar. Sen e det bara slut. En knäpp med fingrarna, sen var man tillbaka i den lite halvtrista vardagen. Hm...

Och nu sitter man här på en måndagseftermiddag med sitt behövliga, sunkna kaffe och har arbetskläderna nerpackade, och har allmän ångest. För vad vet jag inte riktigt egentligen. Kanske att det vackra, roliga och underbara alltid(nästan) är så kort. Kanske för att tiden går så snabbt, alltid? Kanske för att man aldrig riktigt hinner med och har lite panik för att man aldrig tror man hinner njuta riktigt ordentligt när man faktiskt har chansen?
Flummigt?

Solen skiner iaf utomhus, jag mår bra, alla mina kära mår bra, och livet är allmänt bra.
Men måndag är inte min favoritdag. Alls. Tur att den bara kommer en dag i veckan.

Nu ska jag kliva in i min vardag igen.

Tjena alla glada!

Vet ni? Idag e de lördag. Inte vilken lördag som helst utan fest-lördag!
Är rätt så taggad!
Syrran är här och vi ska ha värsta spa-dagen. Måla naglarna, fixa med frillan, välja ut kläder, sminka, ni vet, typiska tjejgrejer.
Johan mest sitter och hummar för sig själv. Men det är väll inget nytt, att killar inte förstår sig på sånt här.
Inte lönt att fråga om råd, antingen får man som svar "Ja de väll fint" eller "ska du verkligen ha det?".
Så ger man en blick som heter duga. Sen säger han "vaddå?, du frågade ju".
Ja, jag ger upp.
Tur syrran e här.

Ge oss lite sol idag, Gud. We need it!
Ha d najs idag!

Sitter och ser på Tyra's.
Det handlar om människor som inte har råd med "riktiga" plastikoperationer och gör det hemma själva...på sig själva. En hade köpt en stor flaska 100%:ig silikon för 70 kronor på nätet och injicerat det på sig själv i läpparna och kinden.
Efter några dagar svullnade allt upp och hon fick infektion i hela fejjan, hon såg inte klok ut. Hon kunde inte äta, borsta tänderna, och hade fruktansvärt ont. Nu sitter hon och bölar och ångrar sig.

Asså, ibland undrar man. Vafan trodde hon?
Doktorer har en utbildning som är på 6-7 år av en anledning.
Är folk så korkade på riktigt?
Tydligen.

Man kan ju tro att detta programmet ska få folk att avstå från operationer och att budskapet nånstans säger "du duger som du är".
Men...10 min efter klippet visar de hur man ska bli av med "magfettet".
Sånt här gör mig något upprörd. Först propagera för hur man inte ska göra, för att man är fin som man är och att man ska känna sig nöjd med sitt utseende blablabla..
Sen börja tala om för dig hur du ska göra för att bli smalare.

Inte konstigt att flickor/kvinnor mår som de gör idag...

Precis hemkommen från ett besök istan med syrran.
Nu är det höst. Alla oranga, gula och röda löv som ligger på marken, halsduken är ett faktum, vädret är schitzofrent, man vill vara inne men ändå ute, folk skiftar otroligt snabbt i humör, märkligt de dära.

Oc h alla dessa duvor! Asså...dom e så sjukt äckliga.
Vi satte oss utomhus på espresso house och skulle dricka varsinn kopp kaffe och en scones. Runt oss flockas duvorna, dom flyger över oss, nuddar våra ansikten och flaxar med sina vidriga vingar runtomkring. Jag haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaatar duvor. Dom e äckliga, egoistiska , hemska och fruktansvärt nonchalanta djur.
Jag säger schaaaaas och viftar med mina armar, kör en stol mot dem för att skrämma iväg dom, viftar en filt mot dom för att återigen skrämma bort dom, jag försökte med allt! Tror ni dom flyttar sig?
Neeee, då stirrar dom tillbaka på oss med sina onda ögon och tänker i sin lilla äckliga hjärna "Tror du att de skulle skrämma oss bruden?, Maka nu på era feta rövar, så vi kan äta upp era scones, vi e hungriga fattar du väll?

Och vad tror ni att det slutade med? Josephine lämnade halva sin scones, drack inte upp sitt te och det mumsade dom jävlarna upp fort som fan. När vi reste oss och i princip sprang därifrån får jag en blick från den fetaste och äckligaste duvan(ledaren) som sitter och svullar i vår scones "muahhahaaha, vad tror du jag är? en amatör eller? muahahaa"
Dom vann. Duvjävlarna vann.

(det var fleeeeeeeeer duvor än vad det är på bilden, men ni vet, de föredrar att hålla låg profil)

Har nu spenderat nästan en timme på att fundera ut vad jag ska ha på mig på lördag.
Känns alltid skönt att ha det färdigt. Annars blir hela garderoben våldtagen.
Ni vet hur det är.

Så har kommit fram till denna outfit:
(Tröjan är s.k transparent och gör sig inte rättvisa på bilden.)



Men nu kommer vi till skorna. Hm. Vilka ska jag ha till?





I-landsproblem, vad vore världen utan dem?

Idag spritter det i hela kroppen på mig!
Skit i mensvärken!
I feel good!
Livets ljus skiner på mig! Jag går framåt, jag drömmer, jag vill!!!
Spelar härlig må-bra-musik på högsta volym och dansar omkring i lägenheten.

Wiiieee!

Har pulat med mina smycken idag, lägger upp bilder sen.
Jag kör på flätat, d e fint.

Visst är hösten lite magisk?

Vilket underbart väder det är idag!
Ösregn!
Love it!
Kanske inte.

Idag är en optimal höst-stanna-hemma-tända-ljus-mys-dag.
Eller hur?

Hoppas denna veckan går snabbt, längtar tills på lördag, då e de fest!
Ska bara hitta nåt passande att ha på mig...hm...Får kanske fixa nåt imorron istan.

Igår fick jag mig en rejäl chock. En man som tidigare varit min körskolelärare kom till min kassa med sin dotter(tror jag de va) och skulle handla. Vi säger artigt hej till varann, frågar hur läget e, o.s.v. Efter ett tag säger han rätt ut "Jag har fått en stroke". Jaha,usch då, säger jag och frågar om allt är bra med honom nu. Ja,säger han osäkert och tittar ner i marken.

Efter ett tag förstår jag vad han menar.
Han har extremt svårt med att dra sitt kort, packa varorna. han kopplar inte att varorna ska i påsarna. Koden till sitt kort är som bortblåst. Han tittar förvirrat på sin dotter. Helt off med andra ord.
Han vankar fram och tillbaka mellan terminalen och bandet där varorna är på och vet inte riktigt hur han ska göra. Hans dotter säger efter ett tag till honom(för 3:e gången) att varorna ska läggas i påsarna.

Man blir ödmjuk. Tänk så fort det kan gå.
Han kom iaf ihåg det mesta om mitt liv, att jag skulle flytta till malmö, att jag hade en röd bil, o.s.v.
Vet inte varför jag blev så påverkad av detta. Men det blev jag.
Allt är inte självklart.
Jag känner mig tacksam. Tacksam för allt i mitt liv.

Det här va inte kul...Alldeles för tidigt för mig..
Låt denna dagen gå snabbt.

Nu var snart helgen slut...iaf min helg. Jobb imorron. Något ångestframkallande...men what to do?
Har fått en del gjort faktiskt.
Besökt Ikea och införskaffat oss ett skrivbord och diverse tillbehör.
Nu när både Johan och jag kommer bli studenter inom snar framtid behöver man ju nånstans att plugga. Soffan e uteslutet, matbordet är bara...trist. Så ett skrivbord fick bli lösningen.
Och som jag trodde: Det blev perfa!
Nu ska det pluggas satan. Eller snart iaf.

Imorse klockan 10 , skulle jag träffa Gunilla(Rebeccas mamma) och sminka henne. Hon skulle tydligen iväg och ville vara extra fin. Och gissa om hon blev fin? Jättefin. Det är en underbar, varm och bra människa de där. Full av liv och kärlek. Fy, vad jag tycker om henne.
Tog med mig en liten present till henne, ett av armbanden jag gjort själv, och hon blev jätteglad. Alltid trevligt när man gör folk glada. Visst e de?
Förresten så var det punka på min cykel när jag skulle cykla iväg...Ja, då blir man ju så jääääävla glad. Så fick gå istället, med min tunga väska. Aja, tur att det inte var så långt och att vädret var underbart.

När jag kom hem igen fick jag ryck och ville baka. Och då snackar vi inte baka en liten kaka liksom. Utan baka i massor. Massa recept flög igenom mitt huvud på bullar, muffins, kladdkakor, focaccia, ciabatta, bröd , sockerkakor...ja, you name it. Men som bekant, blir det aldrig som man tror och allt tar längre tid än vad det verkar med tanke på jäsning och sånt meck. Men, 2 olika satser med bullar och en laddning med hallon/blåbärsmuffins resulterade det i. Johan gjorde lite bröd med bl.a paprikasmak på.
Najs.
Nu e min mage så uppblåst av alla bullar o muffins så jag tror jag skippar middagen. Vill nog mest bara ligga här och.....jäsa.

Har helt glömt bort att visa upp mitt lilla smyckesprojekt...ber om ursäkt för det. Hade ju faktiskt lovat att visa, litegrann iaf.
Allt på bilderna är armband. Finns i olika strl:ar. På några av armbanden är det äkta sötvattenspärlor. Perfekt liten present! Priserna varierar.
Så här kommer ett litet smakprov:








Intresserad? Mejla mig på: [email protected]

Tjenis penis, Jan Banan, svettigaste killen här i stan...
Kände för att börja inlägget lite....kul.

Vilken morgon... Vaknade i ren panik vid 8 av en mardröm jag hade. Fyfan vad hemsk den var. Skulle  jag berättat den här, hade ni trott jag va sjuk i huvet. Så jag låter bli.
Försökte somna om, för jag va egentligen riktigt trött. Men jag tordes inte. Då hade jag kanske hamnat i den hemska drömmen igen....Usch. Får rysningar bara jag tänker på de.

När jag stiger upp står värsta byggteamet utanför mitt vardagsrums-fönster och håller på. När jag går ut på balkongen är den omringad av en lastbil. Där satt jag med min kaffe och cigg, i min pyjamas. Tjena.
Vad är det med männen som jobbar inom byggbranschen? Pratar HÖGT och väsnas som ett gäng ungar.
Sen ska dom smälla som fan me allt.
Just för stunden känner jag mig lite omringad och iakttagen. Yes.

Då va d torsdag idag och fredag imorron. Är dessutom ledig imorrn,hur skönt e inte det? Helt underbart skulle jag vilja säga. Hade varit lite skönt/kul med en runda badminton imorron. Får dra med mig Johan tror jag.
Och vet ni? Nu e de höst! Det stora trädet som står utanför vår balkong har fått gula/orangea löv. Jag lade märke till direkt när jag tittade ut. Det är något speciellt och vackert med det.

Nu ska jag gå ut och flasha min pyjamas..

Just nu e jag arg, frustrerad, ledsen, irriterad, och känner mig allmänt spänd i kroppen.
Och vet nu varför?

FÖR ATT FOLK ÄR HELT JÄVLA SJUKA I HUVUDET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Behövde bara avreagera mig lite.
Känns redan bättre.

Jag som behövde gå in i duschen. Så sitter J på toa.
Typiskt.
Tydligen så tycker folk jag behöver hjälp med att parkera. Igår så körde jag runt, runt, runt och letade parkering, som vanligt. Suck.
Tilll slut får jag syn på en lucka. En liten dock. Men in skulle jag. Var vääääldigt frustrerad vid detta laget.
Så jag börjar. Det blir lite snett och dant. Så jag får rätta upp bilen några gånger.
Plötsligt ser jag en man(utländsk) som står och glor på mig. Och jag blir skiträdd. Han knackar på min ruta och börjar veva med armarna och visa avstånd med händerna.Jag börjar backa och han visar. Sen säger han "fram!" och visar med händerna hur långt jag har kvar. Och vips så var jag inne i luckan. helt perfekt.
Han visar 2 tummar upp och jag med och går sedan sin väg.
Trevlig kille de dära.

Jag blev ju rädd helt i onödan. Han va ju snäll dessutom.

Människor(kunder) som pratar i telefon medans man expiderar. Lägg av med de, de sjukt otrevligt och nonchalant.

Tack för mig...nu blev duschen ledig.

Visst går helgen snabbt?
Hängde inte alls med. Redan Måndag. Snart jul....typ.
Tur att man varit ledig så man kunnat vila upp sig litegrann.
Blev besök på Center syd, lite besök från lillasystern, och hyrfilm.
Lugnt och skönt med andra ord.

Vilken fin morgon det är nu. Men kallt!
Idag hade jag gärna gått i skogen med en vovve och njutit.
Men jag har ju mina plikter. Som alla andra.
Innan jobb ska jag fixa till frillan hos frisören. Det är det svåra med att ha page, den förfaller så snabbt, och man måste klippa sig ganska ofta. När jag hade långt hår, klippte jag mig max en gång om året :S

Aja, fint ska det bli iaf. Har t.o.m letat upp en bild. Känns säkrast så att man inte missförstår varandra.
Nu; lite kaffe sen duschen!

Ha en fin måndag!

Hade inte skadat att vara lite brun...igen.

Inte alls långt ifrån min lilla lägenhet sköts en kille i benet för nån dag sen. Min bil stod för övrigt parkerad nästan exakt på den platsen det hände.
Hur sjukt är inte de? SJUKT.
Inte konstigt att man ibland blir lite smygparanoid och kollar tusen gånger bakom sig, när man parkerat och bara ska gå till porten.
Jag blir rädd. Och arg.
Vart är världen på väg? Kan nån svara på det?

Jag överlevde iaf marschen från bilen till lägenheten idag. Puhh..Men snabbt som fan gick jag.
Nu är mysdräkten på. Duntofflorna också för den delen.
Så nu ska jag sitta här med mitt kinder-choklad och mina chips, glo på alla dåliga program på tv och bara pilla navelludd...typ. Känner inte alls för att göra något annat ikväll.

Johan är på nån grabbkväll och dricker öl och flyttar flyttlådor till höger och vänster. Eller river tapeter..?..Jag minns inte riktigt.

Det är kallt ute...allt på min kropp har normal temperatur förutom näsan, den e ISKALL...märkligt... jag ska tända lite ljus nu tänkte jag.
Ha en underbar fredagkväll

Känner att jag har så mycket jag vill skriva just nu att jag inte vet var jag ska börja.
Vi kan ju börja med att de e fredag idag, underbart. Denna helgen är jag ledig. Först ska jag bara bocka av dagens arbetsdag.
Fredagar...de e något magiskt över de.

I onsdags övningskörde jag med min syster. Men ni behöver inte oroa er, det var under kontrollerade former..på en parkeringsplats utan någon eller något närvarande. Tack gode gud för de.
Men...de gick bra.
Kommer själv ihåg hur de var. Gud. Så himla svårt man tyckte det var, och så nervös man va! Och idag, så lätt de e...sjukt.

De senaste dagarna har jag haft en härlig känsla inombords. Kan inte riktigt förklara den. Men jag känner ett lugn, harmoni och en stor dos av lycka.
Kan ha att göra med att det var ungefär ett år sedan vi flyttade hit. Och alla dessa känslorna, av självständighet, lycka och att ha åstadkommit något, som bubblar upp igen.

Men även att jag tagit ett stort kliv. Ett stort steg. Mot mitt nya liv. Nu snackar jag inte om att börja äta nyttigt och träna och allt vad ni nu kan tro.
Utan ett HELT nytt liv. Kommer i januari lämna mitt nuvarande jobb och börja plugga lite småkurser inom bl.a psykologi och tanken är att till hösten läsa till lärare.
Ja, ni läste rätt.

Folk blir så himla chockade. Inte över valet av utbildning utan att jag lämnar mitt jobb....bara sådär.
Men de e inget jag kommer på över natten. Verkligen inte.
Men vad trodde ni? Att jag skulle stanna tills jag går i pension? Maj gad.
Har under en tid inte mått så bra. En ganska lång tid får jag väll säga. Kännt mig orkeslös, ingen motivation till något och allmänt nere. Kännt att vad jag än gjort eller gör tjänar det ingenting till. Det är dags att avsluta det kapitlet och starta ett nytt.

Men nu har jag något att se framemot, längta till och sträva efter. En stor ljuspunkt som kommer ta mig framåt. Det har jag inte haft innan. Och jag tror att vi människor måste ha något, mer eller mindre att sträva efter. Kvittar egentligen vad det är. Men står man kvar på samma plats och stampar och inte mår bra. Då får man skapa sig ett mål och ta sig dit. Huvudsaken är trots allt att man faktiskt mår bra.
Mår man inte bra, tappar allt sin mening till slut och man går in i en "vardagsdimma", då man bara flyter med. Inget fel med att flyta med om man trivs med det, men man ska vara medveten om det.

Men alla risker då?
"De e ju så svårt att få ett fast jobb idag",   "de e ju inte lätt att vara student",   "de e dyrt", "tänk på alla lån", "tänk, lärarutbildningen är 3 år"!

Tro mig, jag har gått igenom allt i mitt huvud tusen gånger. Men kommit fram till att här i livet måste man ta risker. Och framförallt måste man våga. Våga gå framåt, trots att det kommer kosta. Men i slutändan har du igen det.
Jag blir inte yngre. Och jag vill inte sitta där om 10 år och vara en riktig bitterfitta.
Jag vill vara glad, lycklig och positiv till livet. På alla sätt och vis.
Jag vill inte ha den inställningen till livet som jag haft innan.

Med detta inlägget vill jag bara säga; Våga följa ditt hjärta, du förtjänar det.

Har bokat klipptid nu, på måndag blir det! Najs. Längtar..
Men hur ska jag klippa mig? Säga vad man vill och Victoria Beckham men hon brukar nästan alltid lyckas med sina frisyrer. Denna frisyren e sjukt snygg:



Eller varför inte såhär:




Tricky....

Underbara tisdag.
Älskar tisdagar, för jag e ledig på onsdagar, härlig känsla.
Nu bär det av till jobb, lite Lisa Ekdahl i bilen och en  underbar sol som skiner på mig, då njuter jag.

Funderar på att klippa mig...börjar ju bli långhårig!
Ha en najs dag!

Jävla hosta!
Har knappt sovit inatt heller. Vaknade vid 2 inatt och gick ut i soffan och fick sittsova. Blev lite bättre men gud vad min säng har varit underskattad!
Har ont i bröstet och känns som jag har sandpapper som river konstant i halsen.
MEN, trots de mår jag helt underbart!
Känner mig taggad, levande och inte minst hoppfull!
Tänk vad ett beslut kan göra med en. Allra minst när man bestämt sig för något drastiskt. Det pirrar i min mage!

• Solen skiner så fint idag
• Jag är glad
• Min Johan är finast
• Ljuset där framme lyser starkare än någonsin och jag vill bara gå närmare och närmare.
• Jag har massa fina människor som står bakom mig.
• Jag får pussa och krama någon jag älskar varje dag!

Det är det fina med livet. Ibland så lyser allt det vackra upp omkring en. Och man förstår hur mycket fint som faktiskt omger en.
Tack!

Har hostat som en galning inatt. Inte alls sovit bra.
Stackars min Johan som inte heller kunnat sova. Flåt.

Just nu sitter jag med en slinghätta på huvet. Har tagit mig en evighet att dra ut slingorna.
Men de blir nog bra.
Återkommer med resultat.

Skönt att man e ledig idag, är inte riktigt kry. Jag vill bli frisk NUUUUU!
Får se om jag orkar cykla ner till stan. Måste ha en ny jacka! Är jättekräsen med jackor.
Vet inte hur många jag provat hittills, men ingen var bra. Och när jag väl hitta en bra, va min strl slut.
Typiskt.
Är lite inne på en militärgrön. De e fint. Nån som vet var jag kan hitta en fin, inte för dyr, militärgrön höstjacka? Säg till isf.