nathaliemansson

Känner att jag har så mycket jag vill skriva just nu att jag inte vet var jag ska börja.
Vi kan ju börja med att de e fredag idag, underbart. Denna helgen är jag ledig. Först ska jag bara bocka av dagens arbetsdag.
Fredagar...de e något magiskt över de.

I onsdags övningskörde jag med min syster. Men ni behöver inte oroa er, det var under kontrollerade former..på en parkeringsplats utan någon eller något närvarande. Tack gode gud för de.
Men...de gick bra.
Kommer själv ihåg hur de var. Gud. Så himla svårt man tyckte det var, och så nervös man va! Och idag, så lätt de e...sjukt.

De senaste dagarna har jag haft en härlig känsla inombords. Kan inte riktigt förklara den. Men jag känner ett lugn, harmoni och en stor dos av lycka.
Kan ha att göra med att det var ungefär ett år sedan vi flyttade hit. Och alla dessa känslorna, av självständighet, lycka och att ha åstadkommit något, som bubblar upp igen.

Men även att jag tagit ett stort kliv. Ett stort steg. Mot mitt nya liv. Nu snackar jag inte om att börja äta nyttigt och träna och allt vad ni nu kan tro.
Utan ett HELT nytt liv. Kommer i januari lämna mitt nuvarande jobb och börja plugga lite småkurser inom bl.a psykologi och tanken är att till hösten läsa till lärare.
Ja, ni läste rätt.

Folk blir så himla chockade. Inte över valet av utbildning utan att jag lämnar mitt jobb....bara sådär.
Men de e inget jag kommer på över natten. Verkligen inte.
Men vad trodde ni? Att jag skulle stanna tills jag går i pension? Maj gad.
Har under en tid inte mått så bra. En ganska lång tid får jag väll säga. Kännt mig orkeslös, ingen motivation till något och allmänt nere. Kännt att vad jag än gjort eller gör tjänar det ingenting till. Det är dags att avsluta det kapitlet och starta ett nytt.

Men nu har jag något att se framemot, längta till och sträva efter. En stor ljuspunkt som kommer ta mig framåt. Det har jag inte haft innan. Och jag tror att vi människor måste ha något, mer eller mindre att sträva efter. Kvittar egentligen vad det är. Men står man kvar på samma plats och stampar och inte mår bra. Då får man skapa sig ett mål och ta sig dit. Huvudsaken är trots allt att man faktiskt mår bra.
Mår man inte bra, tappar allt sin mening till slut och man går in i en "vardagsdimma", då man bara flyter med. Inget fel med att flyta med om man trivs med det, men man ska vara medveten om det.

Men alla risker då?
"De e ju så svårt att få ett fast jobb idag",   "de e ju inte lätt att vara student",   "de e dyrt", "tänk på alla lån", "tänk, lärarutbildningen är 3 år"!

Tro mig, jag har gått igenom allt i mitt huvud tusen gånger. Men kommit fram till att här i livet måste man ta risker. Och framförallt måste man våga. Våga gå framåt, trots att det kommer kosta. Men i slutändan har du igen det.
Jag blir inte yngre. Och jag vill inte sitta där om 10 år och vara en riktig bitterfitta.
Jag vill vara glad, lycklig och positiv till livet. På alla sätt och vis.
Jag vill inte ha den inställningen till livet som jag haft innan.

Med detta inlägget vill jag bara säga; Våga följa ditt hjärta, du förtjänar det.