nathaliemansson

Precis hemkommen från ett besök istan med syrran.
Nu är det höst. Alla oranga, gula och röda löv som ligger på marken, halsduken är ett faktum, vädret är schitzofrent, man vill vara inne men ändå ute, folk skiftar otroligt snabbt i humör, märkligt de dära.

Oc h alla dessa duvor! Asså...dom e så sjukt äckliga.
Vi satte oss utomhus på espresso house och skulle dricka varsinn kopp kaffe och en scones. Runt oss flockas duvorna, dom flyger över oss, nuddar våra ansikten och flaxar med sina vidriga vingar runtomkring. Jag haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaatar duvor. Dom e äckliga, egoistiska , hemska och fruktansvärt nonchalanta djur.
Jag säger schaaaaas och viftar med mina armar, kör en stol mot dem för att skrämma iväg dom, viftar en filt mot dom för att återigen skrämma bort dom, jag försökte med allt! Tror ni dom flyttar sig?
Neeee, då stirrar dom tillbaka på oss med sina onda ögon och tänker i sin lilla äckliga hjärna "Tror du att de skulle skrämma oss bruden?, Maka nu på era feta rövar, så vi kan äta upp era scones, vi e hungriga fattar du väll?

Och vad tror ni att det slutade med? Josephine lämnade halva sin scones, drack inte upp sitt te och det mumsade dom jävlarna upp fort som fan. När vi reste oss och i princip sprang därifrån får jag en blick från den fetaste och äckligaste duvan(ledaren) som sitter och svullar i vår scones "muahhahaaha, vad tror du jag är? en amatör eller? muahahaa"
Dom vann. Duvjävlarna vann.

(det var fleeeeeeeeer duvor än vad det är på bilden, men ni vet, de föredrar att hålla låg profil)