nathaliemansson

Ibland tar det emot.
Andetagen känns tunga och utdragna.
Världen har vilat på dina axlar länge nu och det börjar kännas tungt.
Det gör ont i hjärtat, i bröstet och i magen.
Du vill gråta, men ändå inte. Du måste släppa ut de.
Det va längesen du grät, eller ens kände efter hur DU egentligen mår.
Ja, för hur mår du egentligen?
Du vågar inte stanna upp och känna efter, för du är rädd för det du kommer känna.
Du har gett för mycket och fått för lite.
Ögonlocken är tunga och du vill somna.
Somna och vakna upp där allt skiner, tindrar och ler mot dig.
Ibland kan det stora skrämmande livet kännas alldeles för stort för lilla dig.
Lilla, lilla, lilla du.
Ibland tar det bara emot.