Hektiskt.
Fan va busy man e då.
Och trött. Och ont i huvet. Och seg.
Hektisk kävll(igår) och en hektisk morgon.
Kvällen började med att jag får jobba över(ovanligt!)sen att jag inte kunde komma hem, för hade fått punka på mitt däck på bilen. Då blir man ju så jävla glad. Vem fan har pillat på min bil?! IDIOTER.
Ringer Johan, Johan kommer, pumpar däcket lite sådär halvpreliminärt. Kör till Statoil i Vellinge med klump i magen för om de håller och pumpar en ytterligare gång för att kunna köra hem skiten. Köper en kanelsnäcka och en fanta som jag trycker i mig i ren desperation medans Johan grejar.
Kör hem med varsamhet och parkerar.
Väl hemma har klockan hunnit bli mycket och jag e hungrig, en kycklingrulle på de ja. Den va inte ens god.
Är irriterad och uppgiven...orsakerna till de orkar jag inte ens dra. Bilen va ju bara gräddet på moset om man säger så.
Somnar i soffan, vaknar och går in och lägger mig. Känner mig som en jävla zombi utan kraft.
Vakna imorse och klockan är 10! Panik! Försovning på högsta nivå.
Johan kutar in i duschen och gör sig klar, medans mina ögon och kropp inte fungerar. Den reagerar inte på vad jag vill den ska göra. Johan muttrar lite på mig, att jag ska skynda mig så vi kan lämna in bilen innan han ska sticka vilket han ska om typ en halvtimme.
Johan inser snabbt att jag är seg som en råtta och beslutar att köra iväg bilen själv. En halvtimme senare ringer han och säger att bilen är klar och Per är utanför. Jag kutar ut till Per, hoppar in i bilen och kör mot verkstan. Väl där på verkstan slänger jag mig in i min bil(hinner inte ens kolla vad som gjorts på den eller hur de ser ut) säger hejdå till Johan och Per och kör hemåt.
När jag då är hemma och ska parkera hittar jag ingen jävla parkering. Så kör runt ett tag och krigar lite med en annan bil. Hann ta platsen före honom som tur var. En ond blick kan säga mycket...
Men de skiter väl jag i.
Nu ska jag snart sticka och jag e redan helt slut.
Varför är man så trött och orkeslös hela tiden?
Finns det något piller eller nåt man kan ta?
Ja, såhär har de senaste två dagarna sett ut för mig. Intressant va?
Nu väntar jobb.
Can't wait...
Och trött. Och ont i huvet. Och seg.
Hektisk kävll(igår) och en hektisk morgon.
Kvällen började med att jag får jobba över(ovanligt!)sen att jag inte kunde komma hem, för hade fått punka på mitt däck på bilen. Då blir man ju så jävla glad. Vem fan har pillat på min bil?! IDIOTER.
Ringer Johan, Johan kommer, pumpar däcket lite sådär halvpreliminärt. Kör till Statoil i Vellinge med klump i magen för om de håller och pumpar en ytterligare gång för att kunna köra hem skiten. Köper en kanelsnäcka och en fanta som jag trycker i mig i ren desperation medans Johan grejar.
Kör hem med varsamhet och parkerar.
Väl hemma har klockan hunnit bli mycket och jag e hungrig, en kycklingrulle på de ja. Den va inte ens god.
Är irriterad och uppgiven...orsakerna till de orkar jag inte ens dra. Bilen va ju bara gräddet på moset om man säger så.
Somnar i soffan, vaknar och går in och lägger mig. Känner mig som en jävla zombi utan kraft.
Vakna imorse och klockan är 10! Panik! Försovning på högsta nivå.
Johan kutar in i duschen och gör sig klar, medans mina ögon och kropp inte fungerar. Den reagerar inte på vad jag vill den ska göra. Johan muttrar lite på mig, att jag ska skynda mig så vi kan lämna in bilen innan han ska sticka vilket han ska om typ en halvtimme.
Johan inser snabbt att jag är seg som en råtta och beslutar att köra iväg bilen själv. En halvtimme senare ringer han och säger att bilen är klar och Per är utanför. Jag kutar ut till Per, hoppar in i bilen och kör mot verkstan. Väl där på verkstan slänger jag mig in i min bil(hinner inte ens kolla vad som gjorts på den eller hur de ser ut) säger hejdå till Johan och Per och kör hemåt.
När jag då är hemma och ska parkera hittar jag ingen jävla parkering. Så kör runt ett tag och krigar lite med en annan bil. Hann ta platsen före honom som tur var. En ond blick kan säga mycket...
Men de skiter väl jag i.
Nu ska jag snart sticka och jag e redan helt slut.
Varför är man så trött och orkeslös hela tiden?
Finns det något piller eller nåt man kan ta?
Ja, såhär har de senaste två dagarna sett ut för mig. Intressant va?
Nu väntar jobb.
Can't wait...
Kommentarer
Trackback
