Vacker tass

Har nyss varit och besökt mami, papi, Lillasyster och Ceasar.
Lyckades få mig med J. Men de va på håret.
Fikade lite, kelade och lekte med Ceasar, snackade lite skit och drack massa kaffe, sånt man gör
när man e hos sina föräldrar helt enkelt. Trevligt tycker jag.
Till slut såg jag på J att han inte orkade mer, så vi tackade för oss och körde hem igen.
Nu är det ett himlans tjat på J om kebabtallrik hit och dit. Han vill att jag ska springa ner till popeye och köpa en till honom...Vad säger man lixom? Been there done that.

Är så stolt för att jag lärt Ceasar "tass". "Jaha?,de e väll peace of cake" tänker väll ni. Men ni ska veta att detta är ingen vanlig hund, han e något annat. Vad vet jag inte, men inte e han en vanlig hund i alla fall. Han e envis och lyssnar väldigt sällan, lyssnar ytterst sällan på kommandon och han utmanar gärna ödet när han tycker han blivit orättvist behandlad, typ tar ens skor och springer iväg(och släpper inte!) eller snor ens macka när man tittar bort. Tänk er Marley, i "Marley och jag"(boken/filmen) Så att han nu lyssnar på mig och att jag lärt honom detta enkla kommandot "tass", och att han verkligen gör det när jag ber honom är...helt otroligt(tilläggas ska att detta tog mig 3 timmar att lära in, om och om och om igen). Om ni kände honom skulle ni förstå. Gissa om jag var stolt, när jag visa mamma och pappa vad jag hade lärt honom. Tror Ceasar också var stolt, tyckte jag kunde se ett leende och en blick till mig som att han ville säga "Kolla, jag kunde, e du stolt över mig nu, kompis?!"
Ceasar blev helt galen och överföll Johan med massa kel och pussar innan vi skulle gå, finns nog ingen hund som är en så stor kelgris som Ceasar :)










En dag får du en lillasyster eller lillebror, Ceasar. Det lovar jag dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0