nathaliemansson

Hahaha, såhär kommer J:s och mina barn se ut. Vet inte riktigt vad jag ska tycka...
De e jättekul, prova själva makemybabies.com.

Vaknade upp med huvudvärk idag(igen). Kändes som det blixtrade och dundrade framför mig. Fruktansvärt.
Såg nog ut som ett freak när jag gick upp.
Kisade med ögonen, placerade händerna framför mig och försökte känna mig fram, och så smått bockad framåt. Tills jag slutligen hittade till soffan och satte mig ner med en duns och ett "ohh". Så som gamla gubbar och kärringar gör när de reser sig och sätter sig. Börjar man bli gammal?
Charmigt.


Igår fick jag faktiskt massa gjort, cyklade ner till stan gjorde lite ärenden, ringde komvux och snackade med en såndär pedagogisk robottant. Gah! Blir galen på sånt. Aja. Blev inte mycket klokare efter det samtalet, tvärtom snarare. Varför kan dom inte bara tala klarspråk så att man fattar? Eller har man blivit trög nu också?

Sen hem, handla mat och sen vidare till Per och grilla och spela volleyboll. De va kul faktiskt. Men att spela volleyboll har tagit ut sin rätt på min högerarm. Helt svullen och lite blå. Men totally worth it.

Snart helg igen...d går snabbt. För snabbt.
Och när saker och ting går för snabbt blir jag stressad....streeeeessad!! Tur man har ett pokerface att sätta på.
Får nog behålla lugnet ett tag till. Allt löser sig, lr hur?

Har suttit och läst  Katrin Zytomierskas blogg(min favortibloggerska för övrigt) där hon titt som tätt lägger upp bilder på sin fina, dödssöta son Ringo. Han är nu 8 veckor, en liten bebis alltså. Och när jag ser små söta gulliga underbara små bebisar...får det mig att tänka på mina egna små kottar. Inte för att jag har några. Men det får mig att tänka på...(då kommer vi till ett ord, lr fenomen kanske man ska kalla de för, som skrämmer mig) FRAMTIDEN.
Och när jag tänker på framtiden, så tänker jag, vafan ska de bli av mig? Vad vill jag göra, när,var och hur? Och när jag tänker så får jag panik. Och det är ju väldigt otrevligt att få panik.

Har ni aldrig känt så?
Att man står och stampar på samma plats och försöker greppa tag i något men det bara passerar?
Hur hårt man än försöker greppa och hur snabb man än är.
Men sen å andra sidan , vem har sagt att det skulle vara lätt å vara människa?
Inget är lätt. Inget är gratis. Inget är givet. Inget är för älltid.
Tragiskt men sant.

Men....nu till lite hopp om livet.
Tror jag vet vilken väg jag ska ta nu efter mycket dividerande fram och tillbaka. Vågar inte skriva vad det är, för imorron kanske jag har ändrat mig. Det vet man aldrig. Jag är en väldigt ombytlig person. Tyvärr.
Men just för stunden känns det ganska bra faktiskt. Men jag får nog sova på saken.

Det här är nackdelen med att vara sjuk och vara hemma från jobbet. Man mår dåligt, blir på dåligt humör, man är trött, men kan inte sova, istället tänker man på allt...ALLT. Man tragglar sönder minsta lilla detalj i huvudet, man analyserar händelser som inte är av någon betydelse alls, man funderar på saker man vanligtvis inte funderar på och får ångest, man tänker på framtiden...... och får panik.
Dessutom tycker man så synd om sig själv när man ligger där, som en död sill, att det faktiskt är okej att inte duscha eller borsta tänderna. Eller är det bara jag?

Näe, fyfan. Det här med att vara sjuk och hemma från jobb är inte min grej.
På torsdag blir det jobb vare sig jag är frisk eller inte.
Är nog dags att gå och lägga sig nu, även om jag inte är särskilt trött...har ju vilat hela dagen.

Aja...jag gör ett försök
- God natt alla, nu går jag och lägger mig med alla mina paniktankar och ångestar(är de ens ett ord?)


Lägger upp denna bilden för den gör mig lite glad iaf.

Fy vilket tråkigt humör jag e på nu...
blää på allt. Orkar inte...

Soooo Lovely!
Är ledig idag, på en fredag! kan det bli bättre? Vaknade upp med ett underbart humör, och allt känns fantastiskt.
Lyssnar på Spotify, dricker lite kaffe mellan varven och stirrar på dammsugaren.
The time has come....För STÄDNING.
Det är bara dags nu. Hatar verkligen att städa. Hatar. Men...a woman's gotta do what a woman's gotta do.




Egentligen så var planen tjejmiddag ikväll, vilket jag verkligen sett framemot, men de va så många som inte kunde, så d sket sig =/ Damn, jag som var lite sugen på att dricka vin, fnittra och snacka gamla minnen. Men de kommer fler chanser.
Som tur e har jag lillasystern som standin =) Hon kommer på besök lite senare, wiiee!! Älskar när hon kommer på besök. Fram tills dess är det städning, lite pillande med mina smycken, lite handling och R kommer in för att bli friserad.
På tal om smycken, det kommer bilder, jag lovar!

Denna bilden är lite magisk.
Den tilltalar mig på något sätt.
Dagar som denna vill jag bara tillbaka...

Då var man ledig idag, najs bajs.
Ska alldeles strax göra mig färdig, cykla en runda inom stan och handla lite grejer jag behöver för att påbörja tredje omgången på mina smycken. Är man flitig , tar de slut så snabbt!
Lite städning hade inte varit fel idag visserligen...men de e så tråkigt, så de skjuter vi upp =)

Har inte hittat rätt tillfälle än att använda mina nykomlingar(från Nelly) Är så nöjd. Riktiga kap.



Kaffe, botten upp, sen iväg mot jobb! Imorgon e jag ledig =)

Man vill ju tillbaka...

En sak, jag med all säkerhet kan konstatera, är att jag är en vanemänniska , som måste ha fasta rutiner och ballar ur om jag inte får de.
Idag gick jag upp halv 12, halv 12! Fattar ingenting.
Klockan ringde som vanligt halv 9, men har väl stängt av den och somnat om. Inte likt mig. Jag som brukar sätta mig spikrakt upp i sängen och gå upp som ett skott. Hatar att sova bort hela dagen.
Så nu hann jag inte se våra bästa år, rachael ray och alla de andra kärring-programmen. Nu fick jag nöja mig med Repris på Top Model och E.R och klunka i mig mina välbeöhvliga koppar kaffe på ett kick. Är van vid att ha några timmar då jag lullar runt, sitter på balkongen och njuter, lagar lite frukost, filosoferar och ja..
Det blev lite fel för mig.
Känner mig off.


Helgen har varit helylle. Inga direkta bravader. I lördags va jag i stan med syrran och inhandlade lite pärlor och hylsor till mitt nuvarande projekt, göra smycken. Återkommer med bilder.
Kollektionen jag håller på med nu inkluderar mycket färger och mycket sommarkänsla.
På lördagskvällen blev jag så besatt av mitt projekt och kunde inte sluta, att jag dissade en utekväll, inte särskilt likt mig heller. Men vad gör man inte? Fint blev det iaf. De första beställningarna har redan trillat in. Kul.
Igår blev det en heldag hemma hos mami och papi. Vi bakade cheesecake, jag "krossade" nageln på stortån(aj!), vi badade på stranden, busade med Ceasar, grillade flärrefille, solade i hängmattan, jag hade en liten uppvisning av mina smycken,  kort sagt mys.

Nu blir det marsch in i duschen. Sen in i bilen mot jobb.

Då var det fredag idag wiiiiee!
Ska gå ut i solen nu och hämta ett paket från Nelly , spännande =)

Hej mina vänner!
Jo jag lever faktiskt...Har bara inte varit så flitig med bloggen under semestern.
Men nu e den slut....sluuuuuuut. Semestern alltså.
Kan inte låta bli att känna vemod, ångest och faktiskt lite sorg...
Men antar att allt det goda i livet funkar så. Att det vackra är kort sagt, kort.
Kändes konstigt imorse då jag skulle sätta på mitt(observera mitt) morronkaffe och satte på 8 koppar.
Men...Johan är ju inte här. Och jag dricker faktiskt inte 8 koppar kaffe all- by- my- self.
Sicken vanemänniska man är.

Vår semster har varit helt underbar, först en vecka på underbara Rhodos, sen 2 veckor här hemma då vi har hittat på massa mysigt som hör sommaren till, grillningar, 2 besök på ullared, badat, solat, åkt rullor, skrattat, löst världsproblem, gjort en liten ommöblering i vardagsrummet, äntligen införskaffat balkongmöbler,ja...

Måste bara tillägga en väldigt onödig sak, men som har stört mig nu hela morgonen.
Vår granne har en papegoja på sin balkong som skriker(?) konstant. Den ger mig blickar, obehagliga blickar.
Har aldrig riktigt förstått de här med att ha fåglar som husdjur.
Aja...

Så nu sitter jag här i min ensamhet på balkongen, dricker mitt kaffe, saknar min Johan, tänker på de underbara dagarna/kvällarna vi haft de senaste 3 veckorna och ser med aningen vemod på att semestern faktiskt är slut.
De här med semster är lite lömskt tycker jag.
Tänk er själva, man jobbar och jobbar och hänger på vardagstristessen, och mår för det mesta faktiskt ganska så bra. Sen får man äntligen semester och får möjlighet att göra allt(nästan) som man vill. Man får koppla av och bara vara och slipper känna alla måsten och krav och må som en princessa.
När man då sedan ska börja på att jobba igen och gå tillbaka till sitt (gamla) liv igen, ja då vet man hur jävla bra man trots allt faktiskt kan ha de. Detta resulterar i att det blir extra jobbigt att gå tillbaks och jobba, mer jobbigt än vad det var innan.
Någon som hänger med i mitt resonnemang?
Aja. Jag är tacksam för att jag fått känna som jag kännt dessa 3 veckorna. Men jag kan inte låta bli att sakna de. Redan.