Asgarva
Vaknade i morse av att min arm låg bredvid och inte lydde mina order om att lyfta sig. I mitt yrvakna jag, stirrade jag på armen, och för 2 sekunder trodde jag inte armen var min. Sjukt obehagligt. Fick använda min andra arm till att flytta upp den i samband med att jag reste mig. Sedan kom ilningarna, sen stelheten, sen smärtan, sen till slut forslades blodet ut i armen och jag kunde återigen styra den. Man säger ju på vardagsspråk att armen "somnar", skulle nog hellre vilja kalla det för att hamna i "koma". Vakna upp, och tro, om så bara för en pyttestund att man inte har, eller känner sin arm det minsta lilla, var återigen, sjukt obehagligt. Men det gick ju bra, till slut.
Nog om det.
Igår ringde en telefonförsäljare hem till oss. Han babblade och babblade på sina breda göteborska. Av hans dialekt och käcka, lite irriterande positiva uttalanden, var han säkerligen en typisk säljare med pepsodent-smile, kavaj och en liter brylkräm i håret. Så lät han. Jag hann inte säga ett knyst, för han babblade på, i vanlig ordning. Vanligtvis brukar jag låtsas som att jag inte hör och lägger på, men detta var ett särskilt fall. Han lät så glad och engagerad i sin sak att jag nästan fick dåligt samvete. Mellan varven sa han "Vesst ere braaae!, Va? , va?, sårå vae sägär du!" Och vad händer då? Jo jag brister ut i ett asgarv. Han garvade med, lite nervöst och frågade igen. Jag får inte fram något utan forsätter med mitt garvande. I princip, garvade jag mig igenom hela samtalet, kan man säga. Till slut blir han något irriterad och utbrister "Hae nuee en trevlig kväll höörruu, men duuee? Såe jeevla rolig ee jaaåg ente!"
Sen lade han på. Han gav upp helt enkelt. Vet inte varför jag garvade, kanske för att hans dialekt var rolig? Eller för att han var så klämkäck och äckligt trevlig? I Dunno. Men kul var det iaf. Det jag vill komma till är att om ni vill bli av med en telefonförsäljare, så garva er igenom samtalet. Det funkade ju. I alla fall på den klämkäcka göteborgaren, som ville sälja något(som jag inte ens lyssnade på vad det var) till mig.
Ni kan ju testa? Jag tyckte det var ytterst effektivt. Du får ett gott skratt och avleder affären utan att säga nåt Prima.
Nog om det.
Igår ringde en telefonförsäljare hem till oss. Han babblade och babblade på sina breda göteborska. Av hans dialekt och käcka, lite irriterande positiva uttalanden, var han säkerligen en typisk säljare med pepsodent-smile, kavaj och en liter brylkräm i håret. Så lät han. Jag hann inte säga ett knyst, för han babblade på, i vanlig ordning. Vanligtvis brukar jag låtsas som att jag inte hör och lägger på, men detta var ett särskilt fall. Han lät så glad och engagerad i sin sak att jag nästan fick dåligt samvete. Mellan varven sa han "Vesst ere braaae!, Va? , va?, sårå vae sägär du!" Och vad händer då? Jo jag brister ut i ett asgarv. Han garvade med, lite nervöst och frågade igen. Jag får inte fram något utan forsätter med mitt garvande. I princip, garvade jag mig igenom hela samtalet, kan man säga. Till slut blir han något irriterad och utbrister "Hae nuee en trevlig kväll höörruu, men duuee? Såe jeevla rolig ee jaaåg ente!"
Sen lade han på. Han gav upp helt enkelt. Vet inte varför jag garvade, kanske för att hans dialekt var rolig? Eller för att han var så klämkäck och äckligt trevlig? I Dunno. Men kul var det iaf. Det jag vill komma till är att om ni vill bli av med en telefonförsäljare, så garva er igenom samtalet. Det funkade ju. I alla fall på den klämkäcka göteborgaren, som ville sälja något(som jag inte ens lyssnade på vad det var) till mig.
Ni kan ju testa? Jag tyckte det var ytterst effektivt. Du får ett gott skratt och avleder affären utan att säga nåt Prima.
Kommentarer
Trackback
