Inredningen is looow
Fan asså. Jag vet inte riktigt vad det är med mig. I ungefär 3 dagar har jag känt mig....låg.
Varför nu detta? Pms? Ägglossning? Mens? Vädret? Magen? Medicinen jag äter? Ja, jag vetefan.
Nåt är det ju. För jag har inga direkta anledningar till att känna mig just, låg. Men det gör jag.
Sen tittar jag lite på tv. Rachael Ray närmare bestämt. Har lite hatkärlek till henne. Hon är mysig, söt, rolig och naturlig, samtidigt som hon är sliskigt amerikansk, om ni förstår vad jag menar? Hursomhelst, så snackas det om inredning hit och dit. Kärringarna blir helt frälsta. Och visst blir man lite sådär halvsugen på att själv dra igång ett litet projekt. Men sen tittar jag mig omkring i lägenheten och inspirationen dör på ett kick. Asså verkligen. Jag har tappat allt vad inredning heter. Varför har jag gjort det? Brukade älska att gå in på exempelvis Lagerhaus, Indiska och Ikea, för att glo lite på trevliga prylar. Men icke nu.
Mitt intresse för lägenheten är just nu i botten. Har noll visioner. Minns ni att jag skrev igår, att jag skulle städa undan massa skit som ligger och skräpar? Jo tjena. Där blev ingenting gjort med det. Det jag försöker poängtera här är att det faktiskt är mysigt att pyssla hemma och göra det trevligt. Men jag har inget intresse av detta? Hm. I-landsproblem möjligtvis. Har jag växt ifrån inredningsintresset? Var det bara en fas? Är jag inte så som alla andra tjejer? NI vet, det förväntas ju till höger och vänster att tjejer/kvinnor/kärringar SKA ha fötts med detta intresse, och vara måna om det. Och förresten, en sak som stör mig oerhört. Lexington, ni vet märket? Varför är alla så kåta på det? Det är ju inte ens snyggt. Näe, "vi ska ha Leeeexington-kuddar i denna soffan, kommer bli sååååå snyggt", så skriver de i sina bloggar. I don't get it.
Ja, jag kan ju inte förlita mig på min sambo precis när det gäller estetiska ting. Där blir det lite knasigt, tro mig. Därför blir det med automatik min uppgift att vara den med de estetiska ögonen och ett brinnande intresse för inredning. Jadajada. Dock är inte fallet så. Resultat? En stökig och oinspirerande lägenhet.
Ska faktiskt ta mig i kragen och göra ett litet försök till att bli inspirerad. Städa undan och kolla blocket, brukar räcka för en stund. Kanske en bukett rosor att sätta på bordet. Då slipper man städa.
Nu ska jag och min deprimerande lilla hjärna stimuleras.
Såhär kan vi ju inte fortsätta.
Varför nu detta? Pms? Ägglossning? Mens? Vädret? Magen? Medicinen jag äter? Ja, jag vetefan.
Nåt är det ju. För jag har inga direkta anledningar till att känna mig just, låg. Men det gör jag.
Sen tittar jag lite på tv. Rachael Ray närmare bestämt. Har lite hatkärlek till henne. Hon är mysig, söt, rolig och naturlig, samtidigt som hon är sliskigt amerikansk, om ni förstår vad jag menar? Hursomhelst, så snackas det om inredning hit och dit. Kärringarna blir helt frälsta. Och visst blir man lite sådär halvsugen på att själv dra igång ett litet projekt. Men sen tittar jag mig omkring i lägenheten och inspirationen dör på ett kick. Asså verkligen. Jag har tappat allt vad inredning heter. Varför har jag gjort det? Brukade älska att gå in på exempelvis Lagerhaus, Indiska och Ikea, för att glo lite på trevliga prylar. Men icke nu.
Mitt intresse för lägenheten är just nu i botten. Har noll visioner. Minns ni att jag skrev igår, att jag skulle städa undan massa skit som ligger och skräpar? Jo tjena. Där blev ingenting gjort med det. Det jag försöker poängtera här är att det faktiskt är mysigt att pyssla hemma och göra det trevligt. Men jag har inget intresse av detta? Hm. I-landsproblem möjligtvis. Har jag växt ifrån inredningsintresset? Var det bara en fas? Är jag inte så som alla andra tjejer? NI vet, det förväntas ju till höger och vänster att tjejer/kvinnor/kärringar SKA ha fötts med detta intresse, och vara måna om det. Och förresten, en sak som stör mig oerhört. Lexington, ni vet märket? Varför är alla så kåta på det? Det är ju inte ens snyggt. Näe, "vi ska ha Leeeexington-kuddar i denna soffan, kommer bli sååååå snyggt", så skriver de i sina bloggar. I don't get it.
Ja, jag kan ju inte förlita mig på min sambo precis när det gäller estetiska ting. Där blir det lite knasigt, tro mig. Därför blir det med automatik min uppgift att vara den med de estetiska ögonen och ett brinnande intresse för inredning. Jadajada. Dock är inte fallet så. Resultat? En stökig och oinspirerande lägenhet.
Ska faktiskt ta mig i kragen och göra ett litet försök till att bli inspirerad. Städa undan och kolla blocket, brukar räcka för en stund. Kanske en bukett rosor att sätta på bordet. Då slipper man städa.
Nu ska jag och min deprimerande lilla hjärna stimuleras.
Såhär kan vi ju inte fortsätta.
Kommentarer
Trackback
