nathaliemansson

Hörrni?
Jag tror jag har fått ett litet beroende. Att blogga. Hemskt va?
Kan inte hålla mina fingrar borta. Vill bara skriva, skriva och skriva. Ventilera mig lixom.
De e nog bra. På sitt sätt. Att få skriva av sig lite. Sen att det finns människor, som ni, som tycker det är intressant att läsa om mig, min vardag och mina tankar, de e ju övertrevligt.


Imorron är min sista dag på jobb. Sista. MAJ GAD. Vet varken ut eller in. Hur ska jag känna? Hur brukar man känna när man ska sluta på sitt jobb?
Just nu är jag bara förvirrad. Lite lättad men ändå nervös. Hm.

Har bakat lite muffins som mina fina arbetskamrater ska få smaska på imorron. Hade jag fått lov och haft tid, hade jag bakat till mina favorit-kunder också. För tro det eller ej, men nu när allt kommer omkring, finns där många som jag tycker så himla mycket om. Så mycket, att jag inte ens vågat berätta för vissa av dom, att jag ska sluta. För jag tror dom hade blivit lite ledsna i ögat. Det vill jag ju inte. Dom kanske hade sett det som ett svek? Vad vet jag.
Så, även om jag ibland tappat tron på mänskligheten(vilket hänt mååååååånga ggr), så finns det goda, varma, ödmjuka, underbara och snälla människor, MEN de överskuggas oftast av de dumma och elaka. Tyvärr.

Kommer sakna alla mina fina arbetskamrater. Åh herregud. Sitter här och blir helt rörd nu. Crap.
Men fan. Det är ett härligt gäng. Som man har ett speciellt band med. Så e de me de. Fina ,fina arbetskamrater.