Fjortisen inom mig
Godmorron.
Ett glas Treo har slinkit ned och jag börjar vakna till liv.
Det märkliga är att jag drack typ 1 glas vin , 1 öl och en cider, och blir bakfull?
Vad är det frågan om? Måste vara att jag börjar bli gammal och inte håller vanan kontinuerligt vid liv.
På tal om att känna sig gammal, igår kände jag mig verkligen gammal. Om jag skall summera samtalsämnena igår, inkluderade de; barn, hur trevliga parmiddagar kan vara, jobb och studier. Hm?
Inte för att jag har något som helst emot att prata om detta, tvärtom. Det kan vara ganska så mysigt. Men, vart tog de galna fyllorna vägen? Då man dansade hela natten lång till glada medryckande låtar, där man sjunger med tills rösten skär sig. Man snackar om saker som inte på något sätt är relevanta, löser lite världsproblem och äääääälskar alla människor runtom sig. Eller när man springer på dass 3 och 3, och skvallrar, pudrar näsan och berättar hemlisar.
Fan...
Jag saknar dom fyllorna ibland. Igår var nog ett sådant tillfällle. Den lilla fjortisen inom mig vaknade till liv men dog rätt snabbt igen, när jag tänkte på vilken rejäl bakfylla det skulle bli....Tack, men näee-Tack.
Men är de galna fyllorna verkligen över? De galna. Inget igår var galet. Både jag själv och de andra har nog faktiskt blivit vuxna. Eller? Är det såhär det är, när man inser att man börjar faktiskt bli vuxen? Det var absolut en trevlig kväll, men ni förstår vart jag vill komma?
Man kanske behöver en riktigt galen fylla då och då, för att "laddas ur", och bara balla ur på sitt egna galna sätt, för att sedan komma tillbaka i balans?
Uttrycket: "Leva livet", har jag aldrig riktigt förstått mig på, men just idag gör jag det av någon konstig anledning. Leva livet, gör vi ju hela livet. Men de där stunderna då ingenting kommer åt dig, du svävar fram på molnen och känner dig så lätt och lycklig. Det är kanske att leva. Leva livet. Om så, bara för en stund.
Kimmie och jag igår
Ett glas Treo har slinkit ned och jag börjar vakna till liv.
Det märkliga är att jag drack typ 1 glas vin , 1 öl och en cider, och blir bakfull?
Vad är det frågan om? Måste vara att jag börjar bli gammal och inte håller vanan kontinuerligt vid liv.
På tal om att känna sig gammal, igår kände jag mig verkligen gammal. Om jag skall summera samtalsämnena igår, inkluderade de; barn, hur trevliga parmiddagar kan vara, jobb och studier. Hm?
Inte för att jag har något som helst emot att prata om detta, tvärtom. Det kan vara ganska så mysigt. Men, vart tog de galna fyllorna vägen? Då man dansade hela natten lång till glada medryckande låtar, där man sjunger med tills rösten skär sig. Man snackar om saker som inte på något sätt är relevanta, löser lite världsproblem och äääääälskar alla människor runtom sig. Eller när man springer på dass 3 och 3, och skvallrar, pudrar näsan och berättar hemlisar.
Fan...
Jag saknar dom fyllorna ibland. Igår var nog ett sådant tillfällle. Den lilla fjortisen inom mig vaknade till liv men dog rätt snabbt igen, när jag tänkte på vilken rejäl bakfylla det skulle bli....Tack, men näee-Tack.
Men är de galna fyllorna verkligen över? De galna. Inget igår var galet. Både jag själv och de andra har nog faktiskt blivit vuxna. Eller? Är det såhär det är, när man inser att man börjar faktiskt bli vuxen? Det var absolut en trevlig kväll, men ni förstår vart jag vill komma?
Man kanske behöver en riktigt galen fylla då och då, för att "laddas ur", och bara balla ur på sitt egna galna sätt, för att sedan komma tillbaka i balans?
Uttrycket: "Leva livet", har jag aldrig riktigt förstått mig på, men just idag gör jag det av någon konstig anledning. Leva livet, gör vi ju hela livet. Men de där stunderna då ingenting kommer åt dig, du svävar fram på molnen och känner dig så lätt och lycklig. Det är kanske att leva. Leva livet. Om så, bara för en stund.
Kimmie och jag igår
Kommentarer
Trackback
